Med tredje FN-resan i backspegeln

…ännu en sömnlös morgon – funderar jag på en händelse och på en insikt under den senaste resan som behöver skriva ner.

Först behöver jag dock förklara "Norm 1a". Norm 1a är ett begrepp som jag använder då jag syftar på Mannen i samhället. Mannen i samhället med stort M är de som tillhör den dominerande etniciteten, den dominerande religionen, som upprätthåller det heteronormativa samhället och som inte har några funktionsnedsättningar. Jag är Norm 1a.

1) Vi folkrörelselobbyister, och (ofta) tillika förkämpar för en rättvis och jämlik värld möter i FN en oväntad moståndare. Som representant för Sveriges ungdomsorganisationer uttalar jag tydliga krav på ökade satsningar för att motverka de baksidor av samhället och globaliseringen som slår dubbelt mot alla som inte är Norm 1a, t.ex. kvinnor, unga och gamla, funktionshindrade, homo-, bi- och transsexuella, urinvånare, invandrare, sjuka, arbetslösa, etc. Vägen som jag (för LSU) föreslår är ökad delaktighet, inflytande och makt för ungdomar i samhället som en rättighet och som vårt ansvar (detta gäller såklart även andra grupper men ligger inte inom mitt uppdrag och fokus). Samtidigt, som lobbyist eller representant för LSU, kräver jag ett förnyat fokus på Millenniemålen utifrån parametrarna att 1) ett misslyckande med Millenniemålen är en del i det fortsatta brottet mot de grundläggande fri- och rättigheterna, samt 2) Millenniemålen strävar efter en global jämlikhet mellan världens folk och regioner.

Inte så oväntat är Bush-administrationen mot allt som heter sexuella rättigheter, inte heller oväntat är de flesta av världens länder emot alla typer av politiska program vars resultat går att mäta eller att synen på globalisering, migration och det internationella samfundets ansvar skiljer sig markant mellan världens länder beroende på var inom den globala hirarkin och arbetsfördelningen de befinner sig.

Men, som lobbyist för ett ungdomsperspektiv som syftar till det som jag pekar på ovan och för delaktighet, inflytande och makt för ungomar är den främsta motståndaren (tillsammans med Bush-administrationen) G77. G77 är en grupp som finns inom FN-systemet och som för talan för världens 130 fattigaste länder. Det är denna grupp, å sina medlemmars vägar, som ständigt lyfter fram den mest konservativa politiken och som står för den största misstänksamheten mot alla förändrings- och utvecklingsförslag samt misstänkliggörande mot t.ex. (eller främst) ungdomsorganisationer. Dvs, den grupp av länder vars medborgare många av våra förslag syftar till att stötta är de som oftast motsätter sig dessa förslag. Förmodligen rationellt utifrån deras erfarenhet och perspektiv, oerhört frustrerande för oss rättvise- och jämlikhetsälskare ur vårt perspektiv.

2) Under förhandlingarna med den resolution som jag följde på denna tredje resan var det främst tre aktörer som förde fram åsikter, förslag och krav. Dessa var: EU som generellt ville ha skarpare skrivningar, G77 som ville att vi endast skulle copy-paste från text antagen vid andra möten, samt USA som förde fram följande åsikter: A) Skrivningarna kring illegala barnsoldater är problematiskt (USA har ju en annan syn på detta), B) Globaliseringens effekter är övervägande positiva (här håller jag ju iofs med dem), C) Sexuell och reproduktiv hälsa löser man med avhållsamhet, samt D) familjen är den viktigaste institutionen och aktören i samhället. Inget av detta är förvånande. Men, vad som är grymt förvånande är den gumma och den gubbe som hela veckan satt utanför förhandlingsrummets stängda dörrar och som i varje paus umgicks och pratade med USA:s representant. Gubben och gumman var även de lobbyister, den ena "pro-life" och den andra "pro-family values" (se C och D i förrförra meningen). Av vilken anledning som USA:s representant så öppet samarbetade med denna gubbe och gumma på plats förstår jag inte, och det förryllar mig.