Förändring.

Det finns många med mig som försöker förändra CISV till något annat, något bättre enligt oss. Vi är liksom ivrarna som påskydar den naturliga utvecklingen och är frustrerade över att det inte går tillräckligt snabbt och att reasurserna inte räcker till.

Frågan jag ställer mig själv är då, varför? Varför ska vi förändra en organisation som har funnits, fungerat och levererat i 56 år. Ibland blir jag till och med rädd för att jag inte är bra för CISV, att jag inte tillräckligt ser på allt det grymt sköna som görs i föreningen idag utan bara, och ständigt, ser på hur vi skulle kunna göra det annorlunda, än bättre. Samtidigt blir jag rädd för att jag inte riktigt vet vad vi ska förändras till. Eller, jo det vet jag, jag vet vad jag vill idag, men inte vad jag vill imorgon. I en stor organisation är kontinuiteten viktig - vi kan egentligen inte ha det svajiga visionstänkandet som mitt ledarskap står för.

Men, frågan som jag hela tiden kommer tillbaka till är egentligen ganska enkel: ska CISV förändras till att bli något annat?, och isåfall varför?

- Nej! CISV är CISV, vår del av lapptäcket, det vi skulle kunna förändra oss till finns redan inom floran av organisationer och således är det bättre att medlemmarna som vill förändra blir med i dessa föreningar också, eller istället.

- Njae... förändring är bra, det är en del av utvecklingen men det måste få ta sin tid. Vi ska hålla kvar det unika med CISV som vi har byggt upp under 56 år medans vi samtidigt ska anpassa oss till samhället som det ser ut idag.

- Ja! CISV har inget syfte förutom att tjäna visionen om ett bättre samhälle. Samhället förändras och så måste vi förändras med det och dess utmaningar och möjligheter. Förändringen i sig är vårt ansvar gentemot CISVs historia men än mer CISVs framtid och fortsatta relevans.

Idag säger jag: Ja för fan! Och, byt namn när vi ändå är på gång!