Solidaritetsrörelsen -10%

"När regeringen slår till mot solidaritetsrörelsen är det med en så liten förändring, en trist liten skitnyhet, att nästan ingen utom de direkt berörda har lagt märke till den. Men den är bara ett av flera angrepp på opinionsbildningens infrastruktur, som genomförs med syfte att förändra det politiska klimatet.

Varje år delar SIDA ut 132 miljoner kronor till enskilda organisationer för att de ska kunna debattera och sprida kunskap kring utvecklingsfrågor här hemma i Sverige. Det är ett sätt att hålla den internationella solidariteten kokande. Men i höstas fick sötebrödsdagarna ett snabbt slut. Då beslutade regeringen att från och med i år måste organisationerna själva lägga minst tio procent av pengarna för att få några alls.

Och eftersom det är ohyggligt svårt att samla in pengar till insatser i Sverige - många vill skänka till skolbyggen i Sudan, färre till att hyra lokal i Folkets Hus - tror de representanter för Afrikagrupperna, Palmecentret, ABF och Forum Syd som jag talar med att det nu är risk att arrangemang måste bantas eller helt ställas in. Om inte i år - en del avtal löper till 2008 - så nästa år. /…/ Så mals oppositionen ner, inte i ett enda stort angrepp, utan bit för bit. Sen kan de göra vad de vill."

/ Petter Larsson, i Sundsvall tidning.

Adam: Jag tycker det är bra.
Vän och kollega: Jag tycker att det är perspektivlöst och småaktigt.

Adam:
Varför tycker jag Alliansförslaget det är bra? Som ganska stor anhängare av internationell solidaritet och förespråkare mot världens orättvisor så tror jag inte att denna förändring med att införa en egeninsats på 10% i bistånds-informationsprojekt i Sverige varken är perspektivlöst, småaktigt, eller kommer ur en ond konspiration, tvärt om.

Jag tror det svenska biståndet och den svenska biståndsrörelsens största fiende är den själv, dess sötebrödsdagarna, ineffektivitet och avmattade folkliga förankring. Att den svenska "Solidaritetsrörelsen" sitter i knäet på Svenska staten gynnar nog väldigt få i ett längre perspektiv, oavsett om de är anställda i Stockholm eller vill lära sig läsa och räkna i Sudan.

Alla organisationer värda att kalla sig det och uppgiften att fördela skattemedel bör kunna fixa 10% till sin verksamhet, oavsett om verksamheten utförs hitom eller ditom ett lands gränser, oavsett om det är flyers eller filtar.

Jag väljer att se det som en helhelt, dvs skiter fullt i landsgränserna, och gillar Diakonias perspektiv: "Tack vare ett avtal med Sida får Diakonia sedan nio kronor extra för varje insamlad krona. Det innebär att en gåva på tio kronor till Diakonia i praktiken innebär 100 kronor!"