År 3

Ett telefonsamtal med den mest erfarna rookien jag känner ledde fram till följande tankar. Detta inlägg kommer låta abstrakt och avlägset för flera av er som läser det, men för många av oss lyckligt lottade är det en grymt påtaglig upplevelse och erfarenhet.

Även om mandatperioder oftast är 1 eller 2 år, och relativt oavsett om man gör 3 eller 4 år, så får man alltid ett sista år – det jag kallar År 3.

- År 1: försöka fatta och sedan försöka få andra och tro att man fattar.
- År 2: (med 1 verksamhetsår i ryggen) fortsätta försöka få andra att tro att man fattar och då och då våga sig på att testa lite idéer.
- År 3: man fattar, man har erfarenheten, man ser helheten, man ser perspektiven, man kan identifiera språkmissförstånden, andra lyssnar på en, man har inget kvar att bevisa, man vet vilka och när processer är viktiga och man blir mer konstruktiv än tidigare.

Jag kan lätt, t.ex. på CISV:s årsmöte AIM, se vilka representanter som är År 1, 2 eller 3 enbart utifrån vad de säger, hur de säger det och främst på vilka punkter de snackar. Skalan går från kommentarer på mindre, konkreta och kortsiktiga ämnen (t.ex. verksamhetsrapporterna) till övergripande, strategiska och ekonomiska ämnen. Samma skala följer även från att tala till att lyssna, från att argumentera till att föra dialog samt från misstänksamhet till förtroende.

Det är År 3 man inser att även om omröstningar slutar 35-15 i ens fördel så har man förlorat. Det är År 3 som man inser att processen är långt viktigare än resultatet och att demokratin är en känsla snarare än ett gäng regler.

Samtidigt blir man År 3 sugen på att fortsätta, det är ju grymt coolt när man väl fattar. Sen slår man bort den tanken och övertygar sig själv om att man ska sluta på topp. Då blir man istället sugen på att lämna avtryck, överlämna snyggt och bygga ens efterträdare. Detta samtidigt som man börjar fundera på vad nästa utmaning är, vilket nästa forum för ens erfarenheter och nyfiken är. Coolt och spännande. Bring it.