Ironin, utskällningen och försvaret.

"Va gö du nu fö tiden då?", "Mä dän dä FN gräjen ellä?", "Ståckholm, fy fan, fint ellä?" Och hemvändarhelgen med sin final på juldagen 2006 är avbockad. Vissa är trevliga att träffa, andra blir det mest stelt och platt med, andra drar upp gamla minnen. Men satan, det sitter faktiskt personer runt om i landet som läser min blogg. This one goes out to my fans.

Nu gjorde jag det igen - ironin över mig själv. Tydligen svårare än jag trodde på en blogg. Någonstans mellan öl 8 och 9 igår blev jag utskälld på grund av att jag skryter om alla mina apple datorer och om hur fin min lägenhet är.

Jag gillar ironi. Jag tycker t.ex. att meningen "The paranoids are after us." är något av det roligaste jag har hört. Jag kommer inte ändra vad jag skriver om, eller hur jag gör det, på min blogg. Jag behöver inte hävda mig själv och just därför känns det helt ok att balansera mellan skryt och självironi här. Ironin här inne, den jag gillar som balanserar mellan sanning och lögn, är för att jag gillar det - inte för att ni ska skratta, fundera, lära eller provoceras. Pang.

Vi har en massa appleprodukter, designmöbler och 100 Mbit internet - trevligt som fan. Jag tror verkligen inte att jag eller vi har detta för att bevisa oss. Jag tycker inte heller att vår lägenhet ska ses som en mätstock för om vi är kalla eller inte. Jag tror iofs att jag är ganska kall, men att det inte kommer ur, eller styr, vår lägenhet.

Denna blogg har ingen linje. Den innehåller bara det som jag just nu tänker på. Jag har iofs funderat på om jag borde göra den läsvärd, funderat på om det finns tankar i min skalle som förtjänar att packeteras på ett sätt att de skulle vara intressanta för. Och så är det nog, men det är inte denna blogg, och jag pallar inte just nu.

Disclaimer: Denna text ska inte ses som ett hån mot mina vänner.