Slips-aktivism

Ledarskap är inte demokratiskt

2007-12-14T16:11:00.000+01:00

Det kan vara rättvist, lyhört, baserat på dialog, diskussioner och medarbetarinflytande men demokratiskt ska det inte vara. Du är ensam ansvarig för de beslut som du fattar. Det slutliga beslutet är ditt. Du kan inte skylla på någon annan. Du ska kunna försvara och förklara ditt ställningstagande inför din chef, din styrelse eller ägarna.

Du kan inte skicka beslutet och ansvaret vidare. President Truman hade en skylt på sitt arbetsbord med texten "The Buck Stops here". Buck syftar på den kniv med hornhandtag som gamla tiders poker-spelare stötte i bordet framför den som skulle blanda och ge och som kunde skickas vidare om personen inte ville ta ansvaret. Du kan inte skicka den vidare.

Det är klokt att ta del av många synpunkter - både positiva och negativa, både interna och externa innan du fattar beslut. Ofta kan det vara bra att ordna en second opinion genom någon som är erfaren och oberoende av företaget eller organisationen.

Dina beslut bör vara en konsekvens av en uppsättning spelregler: av affärs- eller verksamhetsidé, av en långsiktig strategi, av direktiv och av gällande policies. De måste vara i harmoni med ägarnas intressen och de direktiv som du fått från din ledning. Dina medarbetare kan inte få en starkare roll i beslutsfattandet än ägare och styrelse (särskilt inte i de fall spelreglerna har en demokratisk grund!)

Det ställer krav på dig som chef att tåla kritik och motstånd och att ibland behöva försvara ett direktiv eller din chefs ställningstagande som du inte till fullo är överens med. I många större beslut finns det olika uppfattningar på goda grunder och från tid till annan får du tåla motstånd både från din chef och från dina medarbetare - en press som kan vara nog så tuff och som kan göra uppdraget som mellanchef till ett av de jobbigaste med press både uppifrån och nedifrån.

Se till att spelreglerna: verksamhetsidé - affärsidé, direktiv, strategier och policies är så tydliga som möjligt. Stäm av dem med din chef och kommunicera dem till dina medarbetare. Det ger dig underlag för att motivera de beslut du fattar. I bästa fall blir det en återkommande utbildning och aktualisering för dina medarbetare - och en nyttig repetition för dig - som skapar motivation och förståelse för samman-hangen i vilken de arbetar och underlag för att se bevekelsegrunderna för de beslut som fattas.

Hur ser du till att skapa förståelse, acceptans och motivation till de beslut du fattar?

Skrivet av Thomas Gut

En blogg som suger och en dikt

2007-08-06T14:18:00.001+02:00

Denna blogg suger numera. Pallar inte, hinner inte. Men lägger upp den Boye-rewrite-dikt som jag skickade till mina bästa väns bröllop.

***

Till Stefan, i rörelse

Visst har vi haft mål och mening i vår färd
men det är resan tillsammans
som gjort mödan värd

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst

Denna dagen är du störst, detta är din dag av törst

Dagen är en nattlång fest
där kärleken firas med dem som älskar dig mest

Men, målet är en livslång fest
tillsammans med dem som älskar dig mest

Vi gör resan blott en gång
genom törstiga dagar och med en vänskap lång

Visst har vi mål och mening där vi är
men det är resan framöver
som gör oss till dem vi är

Nya dagar gryr
Oändligt är vårt äventyr

Med dessa orden
från andra sidan jorden

Skål för familjen Lokko!

Livet som arbetslös

2007-06-21T10:35:00.000+02:00

Har fan aldrig jobbat så hårt som jag gör nu sedan jag blev "arbetslös". Tiden fylls upp med möten, arbete och hemmafix. Igår och idag fixar jag bl.a:
• Panta en jävla massa
• Tvätta 6 maskiner
• Gå två rundor till glasinsamlingen
• Gå till pappersinsamlingen
• Skicka ut 15 paket med t-shirts

Jo, fick godkänt på magisteruppsatsen utan kompletteringar.

Framöver står att göra:
• Komplettera släpande poäng
• Besluta hur min höst ska se ut
• Räkna ut hur/om/när fan jag har semester

Nya T's.

2007-06-18T11:25:00.000+02:00

Idag kom CISV Svergies nya profilplagg, med den nya loggan (i nacken), den nya taggen och juste producerade genom Dem Collective. Självkostnadspris och beställs genom mig tills vidare.

Skål Linda!

2007-06-06T12:23:00.000+02:00

2007-05-31T15:06:00.000+02:00

– Adam säger: Adam.
– Rösten säger: Tja, det är Kalle från Dagens Nyheter.
* Adam tänker: Oj, spännande, äntligen ringer de och ber om min åsikt. Undrar om det gäller ungdomspolitik, eller tänk om det gäller mänskliga rättigheter, men hoppas det gäller kårobligatoriet. Kårobligatoriet, wohoo! – det vore fan kul. Då ska jag inte mesa utan verkligen säga vad jag tycker. Fan bra om man är lite kontrovesiell, inte så LSU-PK. Borde nog köra jämförelsen mellan kåren och Putin som jag hade med i bloggen, den är fräck. Oj vad kul det vore, det här ska bli spännande. Borde kanske gå ut och ta en öl med Åsa redan ikväll för att fira. *
– Rösten säger: Vi har just nu ett bra erbjudande. Vill du förnya din prenumeration?
- Adam säger: Nej tack. Det har jag inte råd med.

BGF

2007-05-28T20:03:00.000+02:00

Sjukt.

2007-05-20T21:19:00.000+02:00

Det finns ett par ting i det svenska samhället som gör mig irriterad och ibland sömnlös. Grunden till dessa ting är att människor behandlas olika; att nationalstaternas byråkratiska egenskapade rätt i praktiken sätts över människors värde (läs t.ex. flyktingar), att Sverigedemokraterna får röster, att alla inte har samma rätt att ge blod, prövas för adoption och gifta sig (läs oavsett sexuell läggning och/eller etnisk bakgrund), att samhället gör människor handikappade. Listan kan göras mycket längre, och den andra sidan av myntet, den internationella, är såklart även den gedigen. I tillägg till detta så för jag vid tillfälle ett personligt korståg mot kårobligatoriet.

Jag vill avskaffa kårobligatoriet igår. Min åsikt är enkel: "Fy fan för Kuba, Putin, Vitryssland, Nordkorea, Fremskrittspartiet och kårobligatoriet. Att kalla kårobligatoriet för något annat än anti-demokratiskt eller ofrihet är som att basera sina åsikter på FOX news. Att engagera sig i kåren är som att resa till Burma. Att rösta i ett kårval är som att köpa varor från Israel. Att tvingas betala kåravgiften är som att betala för en ny hockeyklubba till Lukasjenko två gånger om året".

Titt som tätt, då och då, får jag möjlighet att debattera kårobligatoriet med dess anhängare. Bredden av argument som lyfts till dess försvar är förvånande men det är den stora massans okritiska icke-reflekterandet över det sjuka i systemet som är inget annat än skrämmande.

Döm då av min glädje när jag igår hittade ännu ett nytt argument för kårobligatoriet. "Under lördagen slog Ung Vänster fast vikten av ett bevarande av kårobligatoriet för att garantera ett reellt studentinflytande på högskolor och universitet."

Ett stort tack till Ung Vänster från mig. Att ha er på andra sidan i denna debatt känns skönt. Min fråga tillbaka är enkel: ett reellt studentinflytande? ...ungefär som ett reellt medborgarinflytande på Kuba och i Ryssland?

NC '07: A.O.A.L.

2007-05-18T15:41:00.001+02:00

Naken.

2007-05-13T18:20:00.000+02:00

Jag hade behövt vara naken om de inte fanns. De, de där plaggen, som jag inte vill eller kan vara utan. Det är mina vita adidas (som jag äger i 5 olika färger - alla vita). Det är mina Lee jeans i samma modell som jag har i fyra olika tvättar. Det är min svarta munkjacka, mina vita skräddarsydda skjortor med min svarta slips och min mörkgrå kavaj. Det är mina färgglada kallingar som jag får av lillsyrran och slutligen mina grå sommar-slacker-shorts från Zara, mina Ben Sherman slipovers och mina vita linnen från H&M. Naken helt enkelt, tur det.

En tribute till N.

2007-05-06T13:51:00.000+02:00

"Vi som älskade er som aldrig sa hora.

Ronnie, jag kanske borde skriva det här till dig. För jag inbillar mig att du led av att vara den som inte sa hora. Men du, det finns alltid ett steg lägre i förnedringsstegen. Och här kommer den:

Ronnie, jag kan lova dig att det fanns tjejer som älskade alla er killar som inte sa hora. Du vet de tjejerna som lyssnade på flickorna som älskade killarna som faktiskt sa hora. De tjejerna som tröstade dessa era vackra madonnor. De tjejerna som medlade mellan de vackra flickorna och horsägarna. De som förundrades över hur envisa ni killar som aldrig sa hora var i er trohet och kärlek till madonnorna. De som satte sig ner ännu lägre i förnedringsstegen. Som visste att flickorna som kallades hora inte älskade er. Som hörde allt, tröstade alla, gav de bästa råden. De som satte sig ner, längst ner på förnedringsstegen. Och värmde er alla när ni tyckte det var kylslaget. Vet du, Ronnie, de vann möjligtvis alla kompispoäng, alla hobbyterapeutpoäng, men en sak vann de aldrig. Era hjärtan.

I många år tänkte nog dessa tjejer, de som faktiskt insåg att ni aldrig sa hora, Ronnie, att någon dag kommer killarna att se hur bra vi är. Vi som vet att ni aldrig sa hora. Någon dag kommer ni att se hur vi faktiskt inte bara ser okej ut, utan även kan konversera om saker större än vår egen klädstil, som kan skämta och få er att skratta och känna er nöjda. Men vet du vad, så är det inte. Det enda vi har lärt oss - vi som fortfarande vet att ni aldrig sa hora - efter många års vi-tror-aldrig-att-vi-får-någon-att-älska-oss-sorg. Det är att sorgen är sann. Att vår största sårbarhet är att vi inte tappar hoppet. Om att få er som aldrig sa hora att älska oss. Vi kommer alltid vara de som tröstar, ger råd och guidar er. Som applåderar åt att ni aldrig säger hora. Och som älskar er i tysthet över det. Men som aldrig någonsin kommer att få en bok skriven om oss.

Vänliga hälsningar, N"

Pallar inte skriva.

2007-05-04T15:25:00.000+02:00

1) MR-dagarna i jKPG (25/4)
2) Projekt i sommarstugan (28/4)
3) Uteservering i Bryssel med AU (1/5)

X2000

2007-04-24T10:15:00.000+02:00

Åker mycket tåg dessa veckor. Och tänker, om man nu kan bygga tåg som går fort som fan och lyckas klämma in internet på samma gång. Hur svårt kan det då vara att fixa så att skjutdörrarna fungerar?

2007-04-10T23:50:00.000+02:00

2007-04-07T13:06:00.000+02:00

Märkligt och Libyen

2007-04-03T10:32:00.000+02:00

Igår somnade jag över studieböckerna mitt på dagen, inte så märkligt. Det gör jag ganska ofta, speciellt om jag har "jobbat" hela helgen. Det märkliga var att jag hade en mardröm. Jag drömde att jag råkade svälja en glasskärva från ett trasigt vinglas som satte sig i halsen och som inte ville lossna. Jag har nästan aldrig mardrömmar (förutom en återkommande men den kommer inte med på min blogg), märkligt. Väcktes ur drömmen av att telefonen ringde.

På andra sidan linjen var en trevlig kvinna som hade sett eller hört mig debattera eller tala någongång någonstans. Hon hade engagerat sig för ett gäng kompisar som nu skulle utvisas tillbaka till Libyen. Tanken med hennes samtal till mig var att kolla om jag och någon av de organisationer som jag är engagerad i skulle kunna ställa sig bakom den manifestation hon och hennes vänner skulle genomföra för deras rätt att stanna. Enligt kvinnan, och jag tror henne, riskerade hennes vänner förföljelse, trakasserier, fängelse och våld.

Vi hade ett ganska långt samtal om brott mot de mänskliga rättigheterna, manifestationer, solidaritet, påverkan, politiker och media. Jag delade verkligen hennes åsikter och frustration. Men jag förklarade samtidigt att 1) jag inte hann p.g.a. plugg och annat engagemang, samt 2) att ingen av de organisationer som jag är med i (även om alla jobbar för de mänskliga rättigheterna) skulle kunna mobiliseras bakom deras manifestation. Och jag hörde mig själv – hur sjukt tråkig och korrekt jag lät, märkligt.

Vi avslutade samtalet med att jag lovade att läsa på om situationen i Libyen och uppmana mina vänner och kollegor att göra samma sak: http://www.hrw.org/doc?t=mideast&c=libya

The paranoids are after us.

2007-03-20T18:03:00.000+01:00

Jan Björklund om varför han vill skärpa kontrollen av religiösa friskolor: "Jag har inga belägg för att det finns extremism i religiösa friskolor men ingen har heller belägg för att det inte finns". Åter igen, skratta eller gråta?

Det känns lite tomt.

2007-03-19T17:58:00.000+01:00

Japp, lite tomt känns det – blev lite matt när det var över. Mina tankar över pizzan med Pelle efter årsmötet pendlade mellan "fan vad CISV Sverige är sjukt bra men borde verkligen ta tag i detta" och "oj, nu har jag ingen position i CISV Sverige längre". För så är det, efter 6 år (tror jag) som förtroendevald på nationell nivå inom CISV Sverige har jag inte längre någon position. Men det känns bra, av flera anledningar, men främst pga att de som kommer att leda förbundet 2007 och framöver är grymt starka och pga att förbundet genom en bra process har stakat ut sina 2010 mål.

Min sammanfattning är helgens årsmöte är:
- Bra process som ledde fram till förbundets förslag till verksamhetsplaner och budget.
- Bra beslut angående avgifterna för Barnbyprogrammet – ett solidariskt centralt ekonomiskt system i balans för Barnbyprogrammet gynnar alla aspekter av CISV Sverige.
- Bra och strategiskt viktigt beslut om att arvodera förbundsordföranden fr.o.m. 2008.
- Skönt med ett sammanhållet globalt varumärkestänk.
- Skönt att satsningar på CISV i Afrika eller Östeuropa inte ses i motsats till satsningar inom förbundet.
- Äntligen är CISV Sverige bra på åsiktstorg och open-space.
- Skönt att hela förbundet som ser sig som en rörelse, med ett mål, som vill arbeta tillsammans – bra 2010-mål och transparent process fram tills nu.
- Skitcoolt att förbundet beslutade att dela ut upp till 120':- av överskottet från 2006 till Lokalföreningarna.
- Skönt med organisationsutvecklingen att ha 2 olika årsmöten per år.
- Viktigt med ett kontinuerligt fokus på jämliket, jämställdhet och inkludering.
- Spännande med bekräftandet av MyTellus som medlem. Denna utveckling har verkligen grymt stor potential.
- Äntligen ett tydligt gemensamt fokus på gräsrotsutvecklingen.

Japp, jag är mycket nöjd med helgens möte och mina 6 år inom CISV Sverige.
Snart tar jag tag i: http://adamanddoris.blogspot.com/

Aldrig mer? – era jävla puckon!

2007-03-12T18:57:00.000+01:00

Jag borde plugga, skriva en teoridel till en teoretisk fallstudie i entreprenörskap. Mina tre klasskompisar är boroende av min del för att kunna göra sina delar i grupparbetet. Men, jag hörde en grej på nyheterna som gjorde mig så sjukt förbannad att jag inte kan fokusera tankarna.

Fram till idag, under de senaste fyra åren, har minst 250 000 kvinnor, män och barn mördats i Darfur. Till detta ska läggas ett oräknerligt antal våldtäkter och miljontals människor på flykt. Detta är inget nytt för tänkande medborgare.

Under sloganen "Aldrig mer!" antog FN 1948 "the Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide", i vilken paragraf 1 säger: "The Contracting Parties confirm that genocide, whether committed in time of peace or in time of war, is a crime under international law which they undertake to prevent and to punish." Dvs, att världens stater har en skyldighet att gripa in om och var än ett folkmord pågår.

Sedan dess har folkmord ägt rum i följande 19 länder: Sudan, Uganda, Kongo, Etiopien, Colombia, Nordkorea, Nepal, Afganistan, Pakistan, Burma, Sri Lanka, Uzbekistan, Kina, Ryssland, Jugoslavien, Irak, Palestina, Libanon och Turkiet (http://www.genocidewatch.org/aboutgenocide/genpolmmchart.htm). Lägg då märke till att varken Indonesien eller Östtimor är med på denna lista.

ICC och USA benämner det som pågår i Darfur som ett "pågående folkmord". Men, EU (och FN) gör inte det. "Motiveringen till detta från EU:s sida är att Sudans regering vägrar alla som öppet benämner folkmordet som ett folkmord VISUM att resa in i landet" (Aktuellt, 12-03-2007). Japp, folkrätten och 250 000 människoliv spelas med en enkel VISUM-fint bort av Sudans regering. Det internationella samfundet med EU i spetsen står handfallna med byxorna halvt nerdragna, med ett VISUM i innerfickan och ser på medan det 19:e undantaget från "Aldrig mer!" fortsätter i full skala.

Men det är klart, om Sudans regering hotar med att inte ge ut VISUM så kan man ju inte kalla det för vad det är. Jävla pucko-EU! Våra grundläggande rättigheter är fan inte till salu i ert diplomatiska spel.

Migration, Globalisering, ICT och Miljö

2007-03-12T18:28:00.000+01:00

Jag vill vara den första som säger det: LSU:s politiska program är inte tillräckligt bra. Skönt det, hade varit grymt jobbigt om vi inte fortsatt såg utvecklingsmöjligheter även i detta dokument med sin tillhörade diskussion.

LSU:s politiska plattform – Delaktighet, inflytande och makt har inga texter eller krav på Migration, Globalisering eller ICT. Dessutom skulle det förmodligen kunna mejslas fram skarpare texter med krav inom Miljöpolitik.

Migration, Globalisering, ICT och Miljö är alla fyra områden där LSU:s 92 medlemmar förmodligen är tillräcklig överrens och intresserade för att LSU ska kunna formulera lite texter som plattform och snegla på samhällets dagordning. Alla fyra områden är dessutom tydligt områden inom vilka ett aktivt ungdomsperspektiv är svårt att ifrågasätta.

Just nu är jag ganska sugen på att (snart, någon gång) börja fundera på dessa texter – dock inte alls sugen på att öpnna upp hela programmet till diskussion på Repet igen, kanske är ett tilläggsprotokoll á la FN bästa vägen framåt.

Eller vad säger du Per, förslag på texter?

Monocle

2007-03-09T08:05:00.000+01:00

Åkte tåg för någon dag sedan, köpte till resan Tyler Brûlés nya magasin Monocle. Tyler har tidigare startat Wallpaper och skriver i Financial Times. Nr 1 av Monocle (250 sidor) gick på sköna 100:- på Pressbyrån. Monocle beskriver Monocle så här "We believe it's time for a new, global, European based media brand. With a keen focus, strong reporting, sharp wit and more classic approach to design, we've dubbed our venture Monocle. At the core there's a monthly magazine delivering the most original coverage in global affairs, business, culture and design" (http://www.monocle.com). Och det låter ju iallafall onekligen som ett Adamzki magasin. Någon mer som är en hundring fattigare?

CISV Sveriges stämma

2007-03-08T10:05:00.000+01:00

Vaknade idag av att brevbäraren våldförde sig på mitt brevinkast då han/hon försökte trycka in 250 sidor årsmöteshandlingar.

Slips-aktivismens manifest v. 1.0

2007-03-03T12:48:00.000+01:00

Denna min blogg har ca. 100 besök i veckan. Ganska mycket tycker jag. Därav är det kanske på sin plats att påbörja en innehållsdeklaration av slips-aktivismen (speciellt med tanke på mitt konstanta vacklande längs den partipolitiska skalan), här kommer första utkastet till mitt manifest.

Slips-aktivismens manifest (v. 1.0)
Titel: The paranoids are after us.
–Ingenting är värt att göra om det inte går att kommunicera eller kommuniceras.

§1. Som innerstadsbo i Stockholm utan bil är jag tydligt för trängselskatten.

§2. Att kalla kårobligatoriet för något annat än anti-demokratiskt eller ofrihet är som att basera sina åsikter på FOX news. Att engagera sig i kåren är som att resa till Burma. Att rösta i ett kårval är som att köpa varor från Israel. Att tvingas betala kåravgiften är som att betala för en ny hockeyklubba till Lukasjenko två gånger om året.

§3. EU:s gemensamma jordbrukspolitik är ett planekonomiskt missfoster. Kostnaden för denna politik bärs inte bara av EU:s skattebetalare utan också alla de bönder i övriga världen som får se sig utkonkurrerade när EU:s överproduktion dumpas på världsmarknaden. (tack LUF)

§4. Förslagen på ett mandatbaserat fördelningssystem av statsbidraget till ungdomsorganisationerna är pinsamt. En särbehandling av PUFFarna (de Politiska Ungdomsförbunden) är inte endast omotiverad utan även kontraproduktiv. Att SSU och MUF är för är visserligen inte konstigt (det ekonomiska egenintresset kommer naturligt ofta först), men att LUF, KDU och GU är för överstiger mitt förstånd. Bottennappet är dock såklart Elevorganisationens förslag som lyder "det finns nivåskillnader i effektivitet mellan organisationerna. Vi tror att det bland Sveriges ledare och entreprenörer finns en större representation från vissa organisationer, bland annat de vi företräder /…/ Med ett system för fördelning av stödet till ungas organisering som tar hänsyn till sådana aspekter tror vi att skattebetalarnas pengar skulle komma till bättre nytta". Att skattemedel borde gå till att befästa elitismen - gråter eller skrattar man åt ett sådant förslag? All heder till CUF som ensamt bland PUFFarna har uttalat sig mot förslaget på ett mandatbaserat system.

§5. Jag är helt för en överdrivet demokratiskt transparens. Jag gillar Carl Bilts bloggande och verkar för att LSU ska publicera och lansera sina påverkansstrategier (när de är klara).

§6. LSU borde dra igång en kampanj med namnet "Hora kan du vara själv, jävla tattare!" som syftar till att belysa tystnaden kring det utanförskap och den diskriminering som Romer och Resande utsätts för. Detta vore grymt mycket viktigare och roligare än t.ex. ännu en kampanj om Hållbar utveckling.

§7. Det är inte mer normalt att vara heterosexuell, det är troligen bara mer vanligt.

§8. Alla myndiga medborgare ska ha samma rättigheter, exempelvis att gifta sig, prövas för adoption och ge blod.

§9. Allmogemöbler är fan inte snyggt.

§10. Byråkratin och reglerna som omger hanteringen av VISUM-ansökningar är en rasistisk kvarleva från Kalla kriget.

Med tredje FN-resan i backspegeln

2007-03-03T08:50:00.000+01:00

…ännu en sömnlös morgon – funderar jag på en händelse och på en insikt under den senaste resan som behöver skriva ner.

Först behöver jag dock förklara "Norm 1a". Norm 1a är ett begrepp som jag använder då jag syftar på Mannen i samhället. Mannen i samhället med stort M är de som tillhör den dominerande etniciteten, den dominerande religionen, som upprätthåller det heteronormativa samhället och som inte har några funktionsnedsättningar. Jag är Norm 1a.

1) Vi folkrörelselobbyister, och (ofta) tillika förkämpar för en rättvis och jämlik värld möter i FN en oväntad moståndare. Som representant för Sveriges ungdomsorganisationer uttalar jag tydliga krav på ökade satsningar för att motverka de baksidor av samhället och globaliseringen som slår dubbelt mot alla som inte är Norm 1a, t.ex. kvinnor, unga och gamla, funktionshindrade, homo-, bi- och transsexuella, urinvånare, invandrare, sjuka, arbetslösa, etc. Vägen som jag (för LSU) föreslår är ökad delaktighet, inflytande och makt för ungdomar i samhället som en rättighet och som vårt ansvar (detta gäller såklart även andra grupper men ligger inte inom mitt uppdrag och fokus). Samtidigt, som lobbyist eller representant för LSU, kräver jag ett förnyat fokus på Millenniemålen utifrån parametrarna att 1) ett misslyckande med Millenniemålen är en del i det fortsatta brottet mot de grundläggande fri- och rättigheterna, samt 2) Millenniemålen strävar efter en global jämlikhet mellan världens folk och regioner.

Inte så oväntat är Bush-administrationen mot allt som heter sexuella rättigheter, inte heller oväntat är de flesta av världens länder emot alla typer av politiska program vars resultat går att mäta eller att synen på globalisering, migration och det internationella samfundets ansvar skiljer sig markant mellan världens länder beroende på var inom den globala hirarkin och arbetsfördelningen de befinner sig.

Men, som lobbyist för ett ungdomsperspektiv som syftar till det som jag pekar på ovan och för delaktighet, inflytande och makt för ungomar är den främsta motståndaren (tillsammans med Bush-administrationen) G77. G77 är en grupp som finns inom FN-systemet och som för talan för världens 130 fattigaste länder. Det är denna grupp, å sina medlemmars vägar, som ständigt lyfter fram den mest konservativa politiken och som står för den största misstänksamheten mot alla förändrings- och utvecklingsförslag samt misstänkliggörande mot t.ex. (eller främst) ungdomsorganisationer. Dvs, den grupp av länder vars medborgare många av våra förslag syftar till att stötta är de som oftast motsätter sig dessa förslag. Förmodligen rationellt utifrån deras erfarenhet och perspektiv, oerhört frustrerande för oss rättvise- och jämlikhetsälskare ur vårt perspektiv.

2) Under förhandlingarna med den resolution som jag följde på denna tredje resan var det främst tre aktörer som förde fram åsikter, förslag och krav. Dessa var: EU som generellt ville ha skarpare skrivningar, G77 som ville att vi endast skulle copy-paste från text antagen vid andra möten, samt USA som förde fram följande åsikter: A) Skrivningarna kring illegala barnsoldater är problematiskt (USA har ju en annan syn på detta), B) Globaliseringens effekter är övervägande positiva (här håller jag ju iofs med dem), C) Sexuell och reproduktiv hälsa löser man med avhållsamhet, samt D) familjen är den viktigaste institutionen och aktören i samhället. Inget av detta är förvånande. Men, vad som är grymt förvånande är den gumma och den gubbe som hela veckan satt utanför förhandlingsrummets stängda dörrar och som i varje paus umgicks och pratade med USA:s representant. Gubben och gumman var även de lobbyister, den ena "pro-life" och den andra "pro-family values" (se C och D i förrförra meningen). Av vilken anledning som USA:s representant så öppet samarbetade med denna gubbe och gumma på plats förstår jag inte, och det förryllar mig.

Slips-aktivismens HQ

2007-02-27T14:26:00.000+01:00

By popular request, lite vinklar på min lägenhet.

Solidaritetsrörelsen -10%

2007-02-26T18:02:00.000+01:00

"När regeringen slår till mot solidaritetsrörelsen är det med en så liten förändring, en trist liten skitnyhet, att nästan ingen utom de direkt berörda har lagt märke till den. Men den är bara ett av flera angrepp på opinionsbildningens infrastruktur, som genomförs med syfte att förändra det politiska klimatet.

Varje år delar SIDA ut 132 miljoner kronor till enskilda organisationer för att de ska kunna debattera och sprida kunskap kring utvecklingsfrågor här hemma i Sverige. Det är ett sätt att hålla den internationella solidariteten kokande. Men i höstas fick sötebrödsdagarna ett snabbt slut. Då beslutade regeringen att från och med i år måste organisationerna själva lägga minst tio procent av pengarna för att få några alls.

Och eftersom det är ohyggligt svårt att samla in pengar till insatser i Sverige - många vill skänka till skolbyggen i Sudan, färre till att hyra lokal i Folkets Hus - tror de representanter för Afrikagrupperna, Palmecentret, ABF och Forum Syd som jag talar med att det nu är risk att arrangemang måste bantas eller helt ställas in. Om inte i år - en del avtal löper till 2008 - så nästa år. /…/ Så mals oppositionen ner, inte i ett enda stort angrepp, utan bit för bit. Sen kan de göra vad de vill."

/ Petter Larsson, i Sundsvall tidning.

Adam: Jag tycker det är bra.
Vän och kollega: Jag tycker att det är perspektivlöst och småaktigt.

Adam:
Varför tycker jag Alliansförslaget det är bra? Som ganska stor anhängare av internationell solidaritet och förespråkare mot världens orättvisor så tror jag inte att denna förändring med att införa en egeninsats på 10% i bistånds-informationsprojekt i Sverige varken är perspektivlöst, småaktigt, eller kommer ur en ond konspiration, tvärt om.

Jag tror det svenska biståndet och den svenska biståndsrörelsens största fiende är den själv, dess sötebrödsdagarna, ineffektivitet och avmattade folkliga förankring. Att den svenska "Solidaritetsrörelsen" sitter i knäet på Svenska staten gynnar nog väldigt få i ett längre perspektiv, oavsett om de är anställda i Stockholm eller vill lära sig läsa och räkna i Sudan.

Alla organisationer värda att kalla sig det och uppgiften att fördela skattemedel bör kunna fixa 10% till sin verksamhet, oavsett om verksamheten utförs hitom eller ditom ett lands gränser, oavsett om det är flyers eller filtar.

Jag väljer att se det som en helhelt, dvs skiter fullt i landsgränserna, och gillar Diakonias perspektiv: "Tack vare ett avtal med Sida får Diakonia sedan nio kronor extra för varje insamlad krona. Det innebär att en gåva på tio kronor till Diakonia i praktiken innebär 100 kronor!"

Dålig, sämre, sämst

2007-02-26T16:28:00.000+01:00

Det brukar ju fan heta att erfarenhet skapar lärdom. Men det finns, iallafall i mitt liv, ett lysande undantag - tentor. Desto fler jag skriver desto sämre blir jag på det (inte resultatet utan insatsen). Idag är det måndag, om 48 timmar ska jag lämna in en 20-sidig mini-uppsats, och jag har precis varit och skaffat litteraturen, än mindre har jag såklart skrivit ett enda ord ännu.

Nu kommer vi till det jobbiga, vad är chansen att jag innan midnatt på onsdag har lämnat in 20 sidor text som jag kommer få VG på? Om du frågar mig, eller kollar mina betyg - ganska stora. Jag har snart pluggat i 4 år och har konstant förhållit mig till plugget som "ett nödvändigt ont som krävs för att få CSN", trots detta lyckas jag med mitt fenomenala skitsnack glida igenom kurs efter kurs (undantaget vissa uppsatser).

Nä, nu ska jag skriva om ”VARIATIONER PÅ ENTREPRENÖRSKAP”, va fan det nu är.

Josh Lyman.

2007-02-25T13:46:00.000+01:00

Reclaim the Blogg.

2007-02-21T19:32:00.000+01:00

Den sista FN-resan är över. Tredje resan till FN var både den bästa och den sämsta av de tre. På den sämre sidan kommer att de rosa FN-elefanterna lös med sin frånvaro och att jag inte pallade hänga med de andra ungdomsrepparna. Men det var även den bästa svängen till FN på många sätt, lite samma som "År 3-tankarna" i ett gammalt inlägg här. Få personer får göra resan från gräsrotsaktivismen i en källarlokal i Jönköping till slipsaktivismen i New York. Ännu färre får göra tre svängar. Jag ber om ursäkt för att mitt löpande blogg-rapporterande från New York var tekniskt och trist men skyller helt enkelt på prioriteringar av min tid.

Reclaim the Blogg. Från och med nu är detta min privata blogg igen, förhoppningsvis innehållandes osammanhållande resonemang, osjälvkritiskt och ansvarslöst argumenterande och nomineringar till titeln Jävla Pucko.

Imorgon är första dagen på resten av mitt liv (det skulle egentligen varit i måndags men jag sköt upp det fyra dagar). Imorgon börjar gatloppet som sträcker sig från 22/2 – 8/6. Gatloppet är mitt liv i en vakuumförpackning; uppdrag som Vice ordförande i LSU, 2 st 20-sidiga rapporter samt en B-, en C-, och en D-uppsats i plugget, en kandidatur till CISV:s internationella styrelse, koordinering av implementeringen av CISV:s nya varumärke i Sveriges, mitt uppdrag i MR-delegationen, söka jobb och lite timmar inför beach 2007. Skiter sig allt så är plan B en enkelresa till Buenos Aires (jävligt typisk Adam-taktik att ha en så bra plan B att det är en win-win, gött).

De kommande veckorna och månaderna stoppar jag huvudet i sanden. Imorgon köper jag en flaska skumpa som ska drickas den 8/6. Sad. Idag hörde min kompis "CY" av sig och sa att hon mådde bra, skönt.

It's a tuff job...

2007-02-16T23:41:00.000+01:00

but somebody has to do it.

Resolutionen gick igenom, nästan precis som LSU ville ha den.
Arbetsplanen (dvs "Supplementet") gick igenom (dock med en liten reservation på 1/55 paragrafer från USA).

Sista dagen – spurten.

2007-02-16T15:02:00.000+01:00

Våra påverkansperspektiv på Resolutionen som jag skriver om nedan lever fortfarande i Draft nummer 2, skitbra. Men, G77 har lagt ett irriterande motförslag på Para 9. G77 är en förhandlingsaktör inom FN-systemet som företräder ca. 120 utvecklingsländer. Resolutionen ska antas idag så nu handlar det bara om att G77, EU och USA ska kompromissa fram ett förslag som innehållet det som vi har lobbar för. Våra kommentarer som vi cirkulerar idag lyder:

1) generellt så är vi mycket nöjda, inkl. kan leva med kompromissförslaget på Para 9,
2) vi tycker Resolutionen hade varit "snyggare" om samtliga "youth organizations" byttes ut till "youth-led organizations" (eller ännu hellre "youth-led non-governmental organisations"), men framför allt,
3) ang G77:s alternativa förslag till Para 9 är vi tydligt negativa, av två anledningar, dels för att den inte tar hänsyn till de beslut som har fattats, de cykler som har etablerats (Res. 60/2), samt det jobb som har gjorts (t.ex. A/62/61 - E/2007/7 samt World Youth Report 2007) och dels pga att den i kombination med detta föreslår ytterligare försening av hela processen, vilket riskerar att få effekter på det kommande arbetet med de följande två klustren.

Igår nattmanglade FN på Supplementet (det andra viktiga Youth dokumentet). Riktigt intressant att se lite tuffare förhandlingar där de diplomatiska handskarna åkte av. T.ex:
EU kl. 20.40: –We are not being very constructive any more, should we quit for the day and resume the negotiations tomorrow with a fresh mind?
G77: –If the EU wants to sleep, go to sleep. We think this is important and want to work.

Förhandlingarna om Supplementet tas upp idag igen kl. 10.00 och de måste vara klara kl. 17.00 om mötet ska kunna anta dem innan kl. 18.00. Det är fortfarande väldigt osäkert om man kommer att klara av det...

Bilden nedan är på Sudans två representanter som nattmanglade Ungdomspolitiken med oss.

Påverkanspunkter, so far...

2007-02-14T23:30:00.000+01:00

På resolutionen "Youth in the Global Economy" valde LSU att prioritera följande tre påverkanspunkter (A, B och C nedan). Prioriteringen gjordes utifrån kriterierna 1) faktiskt relevans för ungdomsorganisationer, 2) möjlighet att kunna antas, samt 3) fokus på specifikt språk (vem och när) och verksamhet (action).

A) Goals and targets
Belysa att uppdraget till SG, "requests the Secretary-General to provide the General Assembly at its sixty-second session, through the Commission for Social Development at its forty-fifth session, with a comprehensive report on the implementation of the World Programme of Action, including the definition of goals and targets, in one of the three clusters mentioned above, inte är uppyllt då rapporten inte innehåller några "goals and targets", att indikatorerna lämnade mycket att önska, samt att detta bör åtgärdas (snarast) utan att det försenar arbetet med de kommande två klustrena.

Resultatet blev (dock ännu inte fastställt)
Para 8. Request the SG, in consultation with organisations, programmes and specialized agencies of the United Nations System to identify goals and targets regarding the cluster "Youth and the Global Economy", and to submit an interim report to the GA at its 62nd session;

Para 9. Takes note of the indicators proposed by the Secretary-General's report on the Follow up to the World Programme of
action for Youth (E/2007/7) to measure and track progress in the implementation of youth programmes at the national levels, and requests the Secreteriat tp further refine these indicators and to report thereon to the Commission for Social Development at its 46th session;

B) Erkännande av ungdomsorganisationer som aktörer för utveckling samt C) genomgående justera resolutionen så att den konsekvent pekar på att allt arbete ska göras "in consultation with youth-led organisations". LSU föreslog att lägga till följande paragraf: Recognizes that youth are an active part of society and an important actor for social development and encourages Member States to include young people and youth organizations in all aspects of youth development, including the decision making process on all levels in all aspects concerning youth.

Resultatet blev (dock ännu inte fastställt)
Para 1. Recognizes that youth are an active part of society and an important actor for social development and therefore encourages Member States to involve young people and youth organizations in all aspects of youth development, including holding consultations with youth-led organizations as well as, where appropiate, inviting youth representatives to participate in national delegations to relevant UN fora;
Para 5. Urges the Secretary-General, in light of the growing interest across United Nations agencies and programmes in youth development, take a lead and more systematic role in interagency consultations on youth development in cooperation with Governments and youth-led non-governmental organisations, and move these discussions from ad hoc to a more regular basis;

***

Kompis det går bra nu.

Statement by the President of the European Youth Forum,

2007-02-13T18:22:00.000+01:00

Bettina Schwarzmayr
45th session of the Commission for Social Development
Presentation of the World Youth Report 2007

Dear Chair- dear Delegates-

The slow and delayed progress in achieving the Millennium Development Goals is, frankly speaking, a major disappointment for all, and particularly, for the youth of the world: this failure in acting to solve humanity’s most agonising problems is unsatisfactory and dangerous. As youth organisations, we will comprehend our responsibility and duty to hold governments accountable for their actions and their inaction in this regard.

With twelve years of the World Programme on Action for Youth having passed, a great deal of work still remains to be done; yet while the list of problems that need to be tackled continues to grow, the willingness and enthusiasm of young people to contribute to the success of the programme remain unbroken. As it is imperative that all possible means and tools are mobilised to achieve the MDGs –it is therefore evident that the World Programme of Action for Youth needs to be connected to the MDGs and must itself have targets and goals.

Youth organisations continue to be steadfast advocates for the participation and inclusion of young people in all levels of decision-making - equally crucial throughout the world. While the mainstream media continually portrays an over-simplistic image of young people as passive and apathetic or violent, we know this is unreflective of our true diversity, potential and passion; obvious, indeed, through the dedication and professionalism exhibited by the youth representatives here at the CSocD. But looking at the origin of the youth representatives does, however, make it evident once again that there is a need for resources and commitment to assure youth representation from all regions of the world.

I can only remind governments of the apparent need to have more youth representatives involved in the UN system, as well as to promote and recognise the key role of national youth councils, international and regional youth platforms and NGOs. Youth organisations together with governments and the UN system, can define priorities, set goals and targets, and implement decisions on the local, national and international level, while monitoring indicators.

Many Agencies and Programmes of the UN system, as well as governments, have already acknowledged that youth is key to development most explicitly the World Bank. It is essential for governments and the UN System to make sure young people are not only a rhetorical priority in speeches and sound bites, but a genuine priority in policies and budgets. Governments, the UN and youth organisations together are responsible for being guardians, promoters and multipliers of the World Programme of Action for Youth by complementing each other in order to address shared concerns in a holistic manner.

In addition there is a clear need for inter-agency coordination on Youth issues in the UN system. We strongly recommend that the UN Youth Programme, in constant consultation with youth organisations, should undertake this coordination.

***

Dear Chair-

Young people are often seen as those most susceptible to influence and of having their opinions and ideas swayed by trends, but it is us, in fact, that can provide a sense of stability and cling to long-held visions of peace and cooperation. We are the ones that have already understood that Sustainable development is a basis for all political work. All political decisions must be marked by the right of all coming generations to shape their world without being required to face the consequences of an earlier generation's ecological, social or economic activities.

Our generation has developed an understanding that poverty is an outrageous violation of human rights and climate change a threat to humanity; and that the solution is a global partnership for development. The Millennium Development Goals are ambitious, but they are not unreachable. There is an urgent need for a renewed commitment from political leaders and a real commitment for the full and effective involvement of civil society in the decision-making that will affect us.

Mister chair - let me conclude:

It is imperative to establish goals for the World Programme of Action for Youth in accordance with the MDGs.
It is essential to increase youth participation at all levels and assure greater regional balance of youth delegates to the UN.
It is indispensable to have a greater UN inter agency coordination led by the UN Youth Programme.

Thank you chair.

Stilstudie

2007-02-13T16:51:00.000+01:00

Fina tal, möbler och en pojke.

Ungdomar definieras som 25 % av jordens befolkning men utgör 50 % av jordens 191,8 miljoner arbetslösa.

2007-02-12T16:45:00.000+01:00

PRESSMEDDELANDE
Idag (5-16/2) är LSU – Sveriges Ungdomsorganisationer på plats i FN för att diskutera och påverka FN:s politik för ungdomar i den globala ekonomin.

I världens rika länder finns det idag 142 unga arbetssökande för varje 100 personer som går i pension. Men en ny rapport från FN visar att inom 10 år så kommer det vara brist på unga arbetssökande med 87 unga arbetssökande för varje 100 som går i pension. I utvecklingsländerna ser det dock annorlunda ut med 342 unga personer för varje 100 personer i åldern 60-64.

–Att ungdomars arbetslöshet fortsatt är så hög och växer för varje dag bidrar starkt till att det ser mörkt ut för de Millenniemål som världens stater har enats om till 2015. Men möjligheterna ligger i att se kopplingen mellan Millenniemålen och FN:s globala ungdomspolitik, säger Hanna Hallin, ordförande för LSU – Sveriges ungdomsorganisationer.

LSU – Sveriges Ungdomsorganisationer menar att den värld vi lever i idag inte lämpar sig för en strikt uppdelning mellan lokal, nationell, regional eller global politik. Relationen mellan det globala och det lokala är allt mer präglad av ett ömsesidigt beroende. Ungdomars deltagande i olika FN-möten spelar en viktig roll i att minska avstånden mellan där beslut om samhället fattas och där de genomförs.

– Det är vår grundinställning att unga bör involveras i alla sammanhang och på alla nivåer. Möjligheterna för ungdomsorganisationer att spela en roll i den globala politiken ökar när de internationella kontakterna blir fler och nätverk bildas mellan personer och organisationer. Det är centralt att ungas delaktighet, inflytande och makt inte stoppas vid kommun- eller nationsgränserna. Ungdomar vill och kan bidra med nyfikenhet, nytänkande och kompetens. Vi verkar för att stärka unga människors möjligheter att praktisera sina rättigheter, säger Hanna Hallin.

LSU – Sveriges Ungdomsorganisationer samarbetar sedan 2005 med Världsbanken och FN-sekretariatet för att skapa strategier för ett ökat ungdomsperspektiv på vägen mot förverkligandet av Millenniemålen. Världsbankens utvecklingsrapport för 2007 har temat ungdomar och lyfter fram fem områden inom vilka det är avgörande att världens stater har en strategi för att skapa möjligheter för ungdomar och utnyttja deras potential. De fem områdena är utbildning, hälsa, medborgarskap, arbetsliv och familj.

– Vi välkomnar Världsbankens rapport och det fokus på ungdomar som kommer med den. Att Världsbanken har valt ungdomar som tema för sin årliga stora rapport är en tydlig bekräftelse för det som vi jobbar för, i Sverige och världen. Nu har vi siffrorna och de fina orden är på plats – nästa steg är handling, säger Hanna Hallin.

LSU – Sveriges Ungdomsorganisationer representeras vid kommissionen för social utveckling av Adam Axelsson, LSU:s Vice ordförande samt ledamot i Delegationen för Mänskliga Rättigheter i Sverige samt Per Olsson, LSU:s ansvarige för global påverkan.

Ny §27 – sjukt viktigt, kom igen STHLM – upp på barrikaderna!

2007-02-12T03:17:00.000+01:00

Tjenare STHLM,

vi tycker verkligen att §27 i resolutionen "Youth in the Global Economy", utifrån de ändringar som är föreslagna i draft 3, borde justeras enligt nedan.

Vi föreslår detta utifrån 1) faktum att all text i resolutionen om indikatorerna verkar försvinna, 2) att det uppenbarligen inte finns några föreslagna "goals and targets" ännu, samt 3) att USA sa följande i ett tal: "In the report on the "Follow-Up to the World Program of Action for Youth," for example, we note a lack of clarity as to what the proposed indicators related to youth would measure. We urge the UN and governments to think carefully about what appropriate programs and indicators would be, both in terms of social development and the technical issues involved in data collection, in this area and others, and take the steps necessary to ensure that we here, collectively, are helping put our countries on the right path to a future in which all of our citizens live free, productive and satisfying lives."

27. Requests the Secretary-General to provide the General Assembly at its sixty-fourth session, through the Commission for Social Development at its forty-seventh session, with a comprehensive report on the implementation of the World Programme of Action, including proposed clear goals and targets on the clusters named "Youth in the Global Economy" and "Youth and their Well-being." (NEW)

Så, kom igen nu - detta borde verkligen Sverige kunna stå bakom och trycka på för.

Vi ses på barrikaderna!
/ Adam och Per

Starbucks, latte och fikon

2007-02-11T19:58:00.000+01:00

Vårt förslag, just nu, är att lägga till följande paragraf i resolutionen:

"Welcomes the comprehensive report on the implementation of the World Programme of Action, including the proposed indicators, in the cluster of “Youth in the Global Economy”, recalling the General Assembly’s resolution 60/2 and notes with appreciation the ongoing efforts of the United Nations system, recognising the need for focused and action-oriented programmes and thus stressing the need for development of clear indicators, goals and targets in all three clusters, for confirmation by the General Assembly."

Texten är en orgie i FN-fikon-språk, och vad det egentligen står är att vi ger FN och SG bakläxa, tror/hoppas vi...

/ Adam&Per

Söndag morgon

2007-02-11T15:52:00.000+01:00

Lördagen ägnades till ett par saker; 1) sova, 2) promenera, 3) samordningsmöte med samtliga ungdomsrepresentanterna (på mitt hotellrum), och 4) dans. Igår dök också Per upp och flyttade in, trevligt. Det är just nu söndag morgon och vi har precis svurit lite övar att vi inte har något vatten hemma, men Per har listat ut kaffekokaren (som jag har funderat över ett par gången under veckan) och bjöd precis på en kopp.

Vet inte riktigt vad vi ska göra idag. Eller jo, först ska vi ut och käka frulle och sedan ska vi skriva om paragrafen nedan. Paragrafen är från ungdoms-resolutionen och vårt uppdrag är att försöka formulera om den, stärka den, på ett sätt så att USA blir nöjda. USA:s representant sa nämnligen följande i slutet av veckan:

"Each of us must work to ensure that today’s youth have the opportunity to become healthy, productive adults. In doing so, we recognize the important role that family plays. Every country needs to adopt policies and practices to promote healthy families and ensure that youth are able to obtain the education and training they need to be successful contributors to their communities. Actions we take now to help our youth will have a vital impact on the kinds of societies we become in the future. The United Nations can play an important role in facilitating action in all of these areas. It is important, however, that its activities and programs be clear, focused, and action-oriented. This is not always the case. In the report on the “Follow-Up to the World Program of Action for Youth,” for example, we note a lack of clarity as to what the proposed indicators related to youth would measure. We urge the UN and governments to think carefully about what appropriate programs and indicators would be, both in terms of social development and the technical issues involved in data collection, in this area and others, and take the steps necessary to ensure that we here, collectively, are helping put our countries on the right path to a future in which all of our citizens live free, productive and satisfying lives."

"§27. Requests the Secretary-General to provide the General Assembly at its sixty-fourth session, through the Commission for Social Development at its forty-seventh session, with a comprehensive report on the implementation of the World Programme of Action, including the definition of goals and targets, on the cluster named “Youth and their Well-being.” (NEW)"

Förslag på formuleringar mottages såklart tacksamt.
Bilden nedan är på Christoffer, LNU:s ordförande, när han hjular i the Village.

USA, indikatorer, "targets and goals"

2007-02-09T21:33:00.000+01:00

Nu har vi nyligen haft den första riktiga förhandlingen om resolutionen "Youth in the Global Economy", och jag är lite kluven.

De senaste dagarna har jag lobbat hårt för att vi inte ska nöja oss med att det finns indikatorer, utan påpeka att uppdraget även innehåller "targets and goals". USA vill dock inte att vi ska jobba vidare utan att vi har fastställt indikatorerna (t.ex. genom ett UNGA beslut - de är idag endast förslag från SG). Detta skulle göra att utvecklingen tappar ett par år jämfört med bästa möjliga scenario. Frågan blir då om det är värt att haka på USA:s linje, vänta ett tag och på så sätt få 100% legitima och genomarbetade indikatorer. Eller, om man ska pressa vidare (eftersom ungdomsarbetet redan ligger långt efter) och hoppas att indikatorerna tillsammans med "targets and goals" kommer att uppfattas som legitima efter tid.

I vilket fall som än väljs då är det en stor seger för ungdomsperspektivet. Dvs, i båda fallen kommer det att ligga ett fokus på ungdomsperspektivet och med syftet att FN:s ungdomsprogram ska ges mer resurser, mer specifika program samt kvantifierbara mål att mätas mot. Eller, om målen ska vara kvantifierabara (mätbara i tal och tid) eller inte är nog en fråga som återstår där det är viktigt att framtida lobbyister står på sig för att få fram bra verktyg.

Förutom trasslet med indikatorer, "targets and goals" så var den första förhandlingen riktigt bra. Nästan alla ändringar i texten syftade till att göra den bättre och starkare. En hel del formuleringar som jag skrev för ett par dagar sedan föreslogs idag av Schweiz och Norge (de är lättare att lobba eftersom de inte är med i EU), gött.

Ikväll är det en Youth-NGO öl på schemat. Ölen bjuds in till av GYAN (Global Youth Action Network), på uppmaning av mig, då jag är trött på att de ungdomsorganisationer som verkar i FN inte kan samarbeta. Det finns en gammal och infekterad konflikt mellan GYAN och EYF. EYF är LSU:s paraply på europanivå. GYAN är ett internet community med gratis medlemsskap och medlemmar i världens alla länder, syftet med GYAN är att påverka globala institutioner som FN. Problemet med GYAN är att dess demokratiska rutiner lämnar en del att önska (t.e.x öppna val till styrelse).

Sorry och förtydliganden

2007-02-09T13:52:00.000+01:00

Först vill jag be om ursäkt för att de senaste inläggen är ganska slarviga, tekniska och opersonliga (men även det är en spegling av det senaste dygnet). Idag är det fredag och som det just nu ser ut så kommer nästa vecka bli lite lugnare och jag hoppas då kunna rapportera bättre.

Efter input från olika skickar jag härmed 2 förtydliganden:

1) Vad är viktigast med Supplementet?
- Att det antas, dvs hellre ett urvattnat men antaget dokument än
inget dokument alls. Inget dokument alls vore verkligen inte bra, då skulle vi ha en global ungdomspolitik med 15 områden där endast 10 är mer än en rubrik.

2) Utveckla bakgrunden till "Requests the Commission for Social
Development at its forty-sixth session to develop goals and targets
for the implementation of the World Programme of Action to the General Assembly, to be adopted at its sixty-third session;"

I draft motionens andra stycke står det "...through the Commission for Social Development at its forty-fifth session, with a comprehensive report on the documentation of the World Programme of Action, including the definition of goals and targets, in one of the three clusters;

Problemet är att detta inte är gjort - dvs på kluster 1 "Youth in the Global Economy" finns det endast indikatorer, inga "goals and
targets". Detta kluster riskerar alltså att inte få dessa mätbara
målsättningar, och om detta tillåts nu så kommer det med största
säkerhet även bli fallet för följande två kluster.

Draft resolutionen skriver också "...the Commission for Social
Development at its forty-seventh session, with a comprehensive report on the implementation of the World Programme of Action, including the definition of goals and targets, on the cluster named "Youth and their Well-being." och därav tycker jag att vi ska lyfta att det som GA resolutionen från 2005 ber om inte är uppfyllt och be dem fixa detta genom att fokusera på det på CSocD 2008 (då 2009 ska fortsätta att jobba med de kommande två klustrena).

Copy-paste send

2007-02-08T20:57:00.000+01:00

Nedan är sammanfattningen av min kommentarer på "Supplement till WPAY", denna sammanfattning är nu den som jag försöker få så många som möjligt bärare av.

A summary of my comments on the Supplement,
• Under Globalisation I'd like to see the issue of VISAs being elaborated on**,
• That all type of education programmes needs both quantity and quality,
• That the quoted definition below of Sutainable development* should be included under Intergenerational issues,
• That informal education should be mentioned as a huge resource for development, and
• That the potential negative aspects of ICT should never be met by limitiations in free information.

* Sustainable development is a basis for all political work. All political decisions must be marked by the right of all coming generations to shape their world without being required to mop up the consequences of an earlier generation's ecological, social or economic activities.
** The opportunities for youth-led organisations to play a part in global politics increase once international contacts increase and networks are set up between individuals and organisations. The right of all people to freely move across national borders should not be restricted by difficulties in applying for and receiving visas.

Resolutioner och informals.

2007-02-08T15:40:00.000+01:00

Gårdagen gick åt till att analysera samt koordinera och sammanfatta kommentarer på resolutionsförslaget "Youth in the Global Economy". Koordineringen var mellan mig, LSU i Stockholm, andra Landsråd eller NGOer på plats, samt European Yout Forum. Idag är det sk "informals" hela dagen. Först på ett supplement till WPAY, dvs en implementeringsplan samt indikatorer på ett av dess tre kluster. Eftermiddagen är en "informal" på resolutionen.

Båda dessa "informals" är viktiga för mig som ungdomsrepresentant, dvs dess papper har betydelse. På resolutionen har jag tagit på mig rollen att sammanfatta allas kommentarer och föreslå topp fyra prioriteringarna (eftersom alla är upptagna som fan är det relativt troligt att mitt förslag blir det som gäller), gött.

Mina fyra kommentarer på resolutionen är (dessa är ännu inte kompletterade med alla kommentarer från LSU i Stockholm):
A) Genomgående justera: to streamline through the resolution, at all relevant places, "in consultation with youth-led organisations", as in § 4, 6, 7, 24, 26.

B) Utifrån stycke 2 i inledningen - lägga till denna paragraf: Requests the Commission for Social Development at its
forty-sixth session to develop goals and targets for the implementation of the World Programme of Action to the General Assembly, to be adopted at its sixty-third session.

C) Lägga till denna paragraf: Welcomes the participation of youth representatives in national delegations, and urges Member States to be represented by youth representatives on acontinuing basis during relevant discussions in the General Assembly and the Economic and Social Council and its functional commissions, bearing in mind the principle of gender
balance.

D) Ändra §16 till:
Strengthens the youth consultative group of the YEN so that, in order to compliment addition to its overall advisory role, allocate adequate resources so that its constituent youth organizations can play a more active role at the country level to support the development and implementation of national action plans.

Min kompis Lisa jobbar för FN-f i Dar es Salaam och imorse hade vi ett skype samtal, riktigt coolt - verkligen från gräsrötterna till HQ.

Sjukt bra program.

2007-02-07T19:26:00.000+01:00

Vad gjorde jag igår… jo, just det.

Gårdagen var Civil Society Forum. Förmiddagen radade upp ett antal grymma tal av olika aktörer från världens alla hörn, riktigt inspirerande. Utifrån dessa ägnade forumet sedan eftermiddagen till att ta fram ett tal (påverkansprioriteringar) som skulle framföras på kommissionens öppning. Diskussionerna var riktigt intressants och interaktiva och talet (som levererades i morse) blev riktigt bra. Har det på mail om någon vill läsa.

Igår var första gången jag på riktigt i skarpt läge fick testa det nya LSU-programmet. Funkade riktigt bra. Måste vara riktigt coola och duktiga personer som har tagit fram det. Bl.a. plockade jag styckena om "visum", "dubbel diskriminering", "hållbar utveckling" och "frihet från kultur" direkt in i sammanfattningen av mina gruppdiskussioner ("Youth" och "Europe"), som sedan var underlaget till talet.

De skönaste citateten från gårdagen är lätt "we live in an age of slogans, declarations and conferences" och "this pandemic of inequality". Fred ut.

Korridorer och ord.

2007-02-07T17:26:00.000+01:00

Nu har det dragit igång. Alla papper är på bordet och mötena för input är bokade. Dock är det ju (tyvärr) inte så att jag kan glida in på ett möte och säga vad jag tycker, det kan endast Sveriges ständiga representant göra, men inte heller hon kan göra det utan allt måste gå genom Stockholm pch därefter EU. Därav blir kontakter och korridorerna verktygen som finns tillgängliga. Idag hänger jag i korridorerna och i mailboxen.

Igår lyckades jag äntligen ta mig in och få se Säkerhetsrådets stängda rum - där de faktiska förhandlingarna pågår. Bild nedan.

Slipsen på.

2007-02-06T14:33:00.000+01:00

Idag är slipsen på, visitkorten och LSU-programmet i innerfickan, skallen full av information. Idag börjar det, skönt som fan.

Gårdagen var intensiv kommunikation i 10 timmar, nästan hela dagen satt jag framför datorn, pratade i telefon eller sökte folk i korridorerna. Listan prickades av (hittade iofs bara en annan ungdomsrepresentant men var i kontakt med samtliga). Leif hälsar.

De som jag pluggar med och de som jag har jobbat nära med vet att min superhemliga lobby taktik är väldigt enkel: Den som vet mest vinner. För mig handlar det helt enkelt om att ha mest information och gärna att ha den informationen först. Det handlar förstå processerna så man kan avgöra var och när inlägg har påverkan. Min taktik är ju knappast en genväg utan ganska tids- och tankekrävande timmar som handlar om att läsa, tolka, förstå, jämföra, diskutera, sammanfatta och analysera dokument. Det handlar om att indentifiera det som är oklart och sedan hänga på telefonen tills man har fått svar på även de frågorna. I vissa lägen handlar det också om att kommentera först, så att andras kommentarer blir utifrån mina. Andra typer av kommentarer sparar jag dock till sist, så nära sammanfattningen som möjligt.

Det är ju min tredje vända till FN, men min första till en kommission, så på sätt är allt delvis nytt. Jag har ju informationen och den vidare förståelsen, men ännu inte känslan för mötets former. Hur jag uppfattar mötets former under de kommande dagarna blir sedan avgörande för vilken typ av påverkansaktiviteter som är på gränsen till icke tänkbara (dvs de som är roligast). Mötets former kan också mycket väl bli att jag inser att tåget har gått, att det är inför detta möte och tiden efter detta möte (fram till Generalförsamlingen) som är viktig.

För mig som ungdomsrepresentant finns det framförallt (som jag nu ser det) två dokument som är viktiga, båda två resolutioner till Generalförsamlingen.

Det är just nu min känsla att om inget händer här så har tåget på detta mötet gått gällande den ena resolutionen (den som är implementeringsplanen för de fem nya WPAY områdena). Eller rättare sagt, den kommer aldrig upp till bordet här på mötet. Jag har ännu inte kommit fram till om jag tycker detta är bra eller inte, men för just nu diskussioner med både LSU och YFJ om detta.

Den andra resolutionen "Youth in the global economy" jobbar jag just nu hårt på att få bli en av de första att få se noll-utkastet på.

Om någon av er är superambitiös och/eller inte litar på mig så kan jag rekommendera följande två länkar:
http://www.un.org/esa/socdev/unyin/csocd45.htm
http://www.un.org/esa/socdev/csd/csocd2007.htm

Om en timme börjar mötet.

På plats.

2007-02-04T13:23:00.000+01:00

Måndag förmiddag och jag sitter på Svenska FN-representationen. Igår somnade jag ifrån Superbowl matchen och vaknade i natt med ett gäng sköna FN-dokument som kudde.

Idag är fixa dagen innan mötet börjar imorgon. Listan på saker att göra idag är (japp, jag jobbar mycket med att-göra listor):
1) fixa FN-bricka (redan gjort och som vanligt ser man ut som en massmördare),
2) förstå hur "Civil Society Forum" imorgon kommer att gå till samt förbereda mig inför detta,
3) printa och läsa ett par dokument ytterligare,
4) sammanfatta min läsningen av olika relevanta rapporter till LSU:s åsikter vid detta möte,
5) hälsa på en massa folk, samt
6) försöka hitta de andra ungdomsrepresentanterna på plats.

Att hitta de andra ungdomsrepresentanterna är av erfarenhet inte det lättaste, och även om man hittar några så är det stor risk att man har missat någon. Men, att hitta dem är nog iofs lättare än att komma överrens om vad man ska göra, allt från när man ska ses (om man ska ses) till om man ska göra eller tycka något tillsammans.

Nu tänkte jag dra ner till FN-skrapan och kolla läget. Ikväll ska jag träffa Leif, LSU:s fd. Vice ordförande (som numera bor i NY). Bilden nedan är utsikten från där jag sitter och skriver detta (46e våningen). Bilden längst ner är utsikten från mitt hotellrum (jetlagen gör ju att jag och soluppgången umgås). Det är verkligen svinkallt i New York.

Imorgon.

2007-02-02T20:42:00.000+01:00

Imorgon landar jag i New York. Imorgon kväll så ska jag med CISV New York på en Pizzakväll i Little Italy, deras vår-kick-off. Tydligen blir vi ca. 70 personer – coolt. Alltid skönt att resa som CISVare (för den som inte vet vad CISV är så finns det en länk nere till höger).

Annars är det mesta på min att-göra-lista, som jag har levt efter de senaste tre dygnen, avprickat. När man packar för FN kommer man alltid, iaf som kille, till dilemmat om vad man ska packa ner – ska man köra på det man tycker är snyggt och skönt, eller det som andra, typ UD, tycker är passande. Det blev en blandning, men kostymen fick stanna hemma.

Mötena i FN drar igång på tisdag, då är det "Civil Society Forum" hela dagen. Jag tolkar det som att man har lagt det så, först på agendan, inte för att det är viktigast utanför att vi där ska kunna komma med inspel tidigt, samt att det är här som NGO-representanter har talrätt i plena. Jag har inte NGO-bricka utan den röda regerings-brickan.

Lite svårt att tolka hur Civil Society Forum kommer gå till men jag kommer att förbereda ett inspel som tar avstamp i Världsbankens "World Development Report 2007 - Development and the next generation" och koppla detta till risken att Millenniemålen kommer att misslyckas om inte nya kafttag tas, samt (ständigt) påpeka den uppenbara kopplingen mellan FN:s ungdomspolitik (WPAY) och FN:s Millenniemål (MDG). Samma upplägg, plus lite flirt-statistik, har jag på det pressmeddelande som ska gå ut nästa vecka.

Vi har de senaste veckorna lobbat på YFJ (LSU:s Europeiska paraply) att ett tydligt brev bör skrivas till Ban Ki-Moon där vi lyfter problematiken med MDG och potentialen i kopplingen till WPAY. Ny GS i FN, Världbankens slutsatser och resurser samt MDGs utveckling borde skapa möjligheter till nytänkande och satsningar.

Mitt uppdrag med resan (som jag nu ser det) är flerfaldigt;
1) aktivt delta och ständigt föra fram LSU:s politik i formella och informella möten,
2) söka mesta möjliga information om ungdomsresolutionen inför Generalförsamlingen, samt
3) utvärdera LSU:s (framtida) deltagande i Commission for Social Development.

Det känns grymt skönt att denna gången ha ett nytt, bra politiskt program i ryggen (http://www.lsu.se/upload/delaktighet_inflytande_makt_002.pdf). LSU-programmet finns nu även översatt till engelska och den svenska fick-format-versionen kommer från tryck nästa vecka.

Väckarklockan för imorgon står på 06.00.

En ny blogg (v. 2)

2007-01-31T19:08:00.000+01:00

Hej Hanna (min chef), vänner, kollegor och fans.

Välkomna till min splitter nya blogg. Det gamla bloggen där jag kallar folk för jävla puckon, drar likheter mellan kåren och Lukasjenko, hyllar Birgitta Ohlsson, rackar ner på Ban Ki-Moon eller berättar om familjen Äpple gäller inte längre. Jag tar tillbaka samtliga dessa åsiker. Numera är denna blogg rumsren, officiell och till 90% en reflektion av Sveriges officiella linje.

Jag har fått äran att representera Sveriges Ungdomsorganisationer i den svenska delegationen till FN:s "Commission for Social Development, 45th Session, 7 to 16 February 2007 - New York" som i år har temat "Promoting full employment and decent work for all". Idag var det uppstart, jag var på samordningsmöte och fick träffa de andra i delegationen. Mycket trevligt. Strax innan jag fick standardfrågan hur LSU definierar ungdom och jag standardsvarade "halva jordens befolkning" fick jag även standardkommentaren "gud vad kul att du (läs ni ungdomar) får följa med". Jag standardsvarade med "ja – det samma, verkligen".

Jo, grymt skönt känns det att få en tredje vända till FN och en femte sväng till äpplet. Dokumenten att läsa ligger redan snyggt staplade intill sängen, biljetterna är bokade, passet ligger någonstans, kavajen hämtas hos skräddaren på fredag, VISA-kortet är fetfullt med track, LSU:s nya politiska program är översatt och ett första utkast till Pressmeddelande är producerat.

Min ambition är att rapportera sakligt, kontinuerligt och personligt från detta äventyr.
Jag sticker syndigt tidigt på lördag.

Tack Birgitta.

2007-01-25T09:15:00.000+01:00

Birgitta Ohlsson sammanfattar idag första halvan av min C-uppsats på DN-debatt. Så tack, fan så mycket skönare att vakna till än att "Ban Ki-Moon inte tar avstånd från dödsstraff". Min uppsats är iofs ännu inte klar (eftersom, på Malmö Högskola, är det formalia som är avgörande, och innehåll aldrig betygssätt).

Frågan som saknas på DN-debatt är såklart "varför? vad är det som gör att skillnaden mellan ord och handling är så stor? och slutligen, hur kan medborgarna tillåta det?". Faktum är tydligen att oberoende av vilken regering vi har så kommer hyckleriet att fortsätta. Konstigt att folk inte vill engagera sig partipolitiskt eller att andelen som går och röstar minskar. Jävla puckon.

Har iofs precis vaknat men det känns som om Birgitta hjälpte mig att finna lusten att få uppsatsen klar.
Och, en annan skön sak jag läste i natt när jag borde ha pluggat: http://en.wikipedia.org/wiki/One_Laptop_Per_Child

Tystnaden.

2007-01-24T21:17:00.000+01:00

Tystnaden på min blogg beror inte på att smekmånanden är över, inte heller på att jag funderar på att göra om den (som jag har flaggat för), eller att jag är bakfull. Tystnaden beror på en satans massa pluggande, en hel del LSUande, och lite CISVande. Tystnaden i min lägenhet beror på två helt andra, sammanhängande, anledningar. Men, ljuset i tunnel siktas på måndag.

Från och med nästa lördag (den 3–18/2), blir jag er utrikeskorre från FN skrapan i New York. Jag kommer att använda denna blogg till att rapportera från, och reflektera över, det möte om Social Utveckling som jag ska delta i, inklusive en ny bild eller två på Per, kanske ett och annat skvaller från de globala ungdomsorganisationernas interna processer samt lite spännade vykort från New Yorks nattliv. Bilden nedan är från förra FN resan.

Nu tillbaka till skrivandet; "Entreprenöriella bilder ur livet", titeln på mitt PM är "Den som vet mest vinner". Gäsp.

FREE, irl.

2007-01-16T12:18:00.000+01:00

År 3

2007-01-10T16:34:00.000+01:00

Ett telefonsamtal med den mest erfarna rookien jag känner ledde fram till följande tankar. Detta inlägg kommer låta abstrakt och avlägset för flera av er som läser det, men för många av oss lyckligt lottade är det en grymt påtaglig upplevelse och erfarenhet.

Även om mandatperioder oftast är 1 eller 2 år, och relativt oavsett om man gör 3 eller 4 år, så får man alltid ett sista år – det jag kallar År 3.

- År 1: försöka fatta och sedan försöka få andra och tro att man fattar.
- År 2: (med 1 verksamhetsår i ryggen) fortsätta försöka få andra att tro att man fattar och då och då våga sig på att testa lite idéer.
- År 3: man fattar, man har erfarenheten, man ser helheten, man ser perspektiven, man kan identifiera språkmissförstånden, andra lyssnar på en, man har inget kvar att bevisa, man vet vilka och när processer är viktiga och man blir mer konstruktiv än tidigare.

Jag kan lätt, t.ex. på CISV:s årsmöte AIM, se vilka representanter som är År 1, 2 eller 3 enbart utifrån vad de säger, hur de säger det och främst på vilka punkter de snackar. Skalan går från kommentarer på mindre, konkreta och kortsiktiga ämnen (t.ex. verksamhetsrapporterna) till övergripande, strategiska och ekonomiska ämnen. Samma skala följer även från att tala till att lyssna, från att argumentera till att föra dialog samt från misstänksamhet till förtroende.

Det är År 3 man inser att även om omröstningar slutar 35-15 i ens fördel så har man förlorat. Det är År 3 som man inser att processen är långt viktigare än resultatet och att demokratin är en känsla snarare än ett gäng regler.

Samtidigt blir man År 3 sugen på att fortsätta, det är ju grymt coolt när man väl fattar. Sen slår man bort den tanken och övertygar sig själv om att man ska sluta på topp. Då blir man istället sugen på att lämna avtryck, överlämna snyggt och bygga ens efterträdare. Detta samtidigt som man börjar fundera på vad nästa utmaning är, vilket nästa forum för ens erfarenheter och nyfiken är. Coolt och spännande. Bring it.

Fy fan för Kuba, Putin, Vitryssland, Nordkorea, Fremskrittspartiet och kårobligatoriet.

2007-01-06T13:43:00.000+01:00

Att kalla kårobligatoriet för något annat än anti-demokratiskt eller ofrihet är som att basera sina åsikter på FOX news. Att engagera sig i kåren är som att resa till Burma. Att rösta i ett kårval är som att köpa varor från Israel. Att tvingas betala kåravgiften är som att betala för en ny hockeyklubba till Lukasjenko två gånger om året.

"FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna innehåller även en bestämmelse om så kallad negativ föreningsfrihet – ingen får tvingas att tillhöra en förening."

På grund av kårobligatoriet är den svenska studentkåren idag fullt upptagen med frågor som microvågsugnar, studiemedel, ölservering, overallinköp och administration. Och Kåren, som borde vara en stark progressiv röst och drivkraft, är förpassad till navelskåderi i sin renaste form. "Valdeltagandet i kårvalen talar nämligen sitt tydliga språk. Engagemanget hos studenterna är nästan obefintligt (SFS)". Tack Sveriges studenter för det, och för att ni inte litar på FOX news, reser till Burma, köper Israeliska oliver eller spelar hockey med Lukasjenko.

En fri studentkår, likt alla fria rörelser, hade mycket väl och med stor legitimitet kunnat engagera sig för samhällets utveckling och med kraft kunnat påverka studenternas villkor, i Sverige och världen. Och kom inte dragandes med argumenten att kåravgiften är bättre än statsbidragen, att kåren gör viktiga saker idag eller jämförelsen med medborgarskapet. Inget av dessa argument kan möta eller mäta sig med att det är en tvångsanslutning, ett tydligt brott mot våra grundläggande fri- och rättigheter och ett handfängsel på Sveriges studenter.

Jag tar avstånd från alla som inte tar avstånd till kårobligatoriet. Bli fria, släpp ölbackarna, gör nytta, och jag ska betala. Jävla puckon.

Disclaimer: Denna text ska inte ses som ett hån mot mina vänner.

God morgon Adam.

2007-01-03T10:25:00.000+01:00

"Björklövens veteranlag ska resa till Vitryssland för att spela ishockey mot landets diktator Aleksander Lukasjenko. Ingen av spelarna i Björklöven har funderat i några politiska banor. Vi har väl kikat på det hockeymässiga och lämnat det politiska utanför, säger klubbens operative chef Kenneth Lundberg till Västerbottens-Kuriren."

"FN:s nye generalsekreterare Ban Ki-Moon fick många att höja på ögonbrynen när han inledde sin första arbetsdag med att göra avsteg från den traditionella FN-linjen genom att inte ta avstånd från dödsstraff. Om dödsstraffet sade den förre sydkoreanske utrikesministern att det är en fråga för "varje medlemsstat att avgöra" och att det är i överensstämmelse med folkrätten."

Ban Ki-Moon: Heja Björklöven!

Kris, problem eller möjlighet.

2007-01-02T13:56:00.000+01:00

Idag försöker jag komma ihåg att de kinesiska tecknen för kris och problem, då de kombineras, betyder möjlighet.

The people's Republic of Skanstull

2007-01-01T12:59:00.000+01:00

Nytt år, en tom vit kanvas. 2007 är som en mästerverksmålning som bara väntar på att skapas. Mina första tre penseldrag är följande:

1) Bakis.
2) Jag älskar Skanstull.
3) Fan rätt åt alla hundar att de fick lida i natt (eftersom jag lider av deras bajs på gatan året om).

Dagar av fest i inredningskatalogen.

2006-12-31T09:34:00.000+01:00

Klockan är 09.33 och jag är lite bakis, det är den 31 december, Seher sover. Det var 2006 det. Ett ganska bra år för mig. På plussidan hittar jag flytten till Stockholm, träffade Seher, AIM i Jönköping, Fotbolls-VM, MR-delegationen, köpet av lägenhet och utvecklingen i LSU. Dessutom är det grymt skönt när det går bra för de jag älskar – när de får barn, nytt jobb eller träffar ny kärlek. Minussidan av 2006 för mig är väl att jag fortfarande inte har tagit tag i mina B och C-uppsatser, att jag var borta många helger, inte tränade så mycket som jag vill, inte träffat mina vänner tillräckligt och att jag typ inte reste alls. De stora upptäkterna 2006 var mina funderingar kring förändring och mitt intresse för språket och tonläget.

The Masterplan för 2007 är att 1) ta examen (dvs skriva B, C och D-uppsats) innan sommaren, 2) ta tillbaka mina helger, 3) träna mer, 4) resa mer igen och 5) skriva mer. 2007 är året när mitt liv kommer växla tempo – jag gör mitt sista år i LSU, jag lämnar CISV Sverige och jag måste söka jobb. Dessutom kandiderar jag till CISV:s internationella styrelse (IEC).

Jag har valt att kandidera till IEC av flera anledningar, men den mest intressanta är den som hör samman med att jag 2007 kommer behöva söka jobb. Jag är numera bortskämd med att få bestämma över organisationer – ha helhetssynen och rita strategier medan andra gör fotarbetet. Jobbet jag får kommer med största säkerhet vara mer av fotarbete varför IEC blir ventilen till behovet av strategisk makt.

Jag funderar dessutom på att skrota denna blogg och skapa en ny. Säg att jag blir vald till IEC, vilket jag tror jag kommer bli, då vore det nog spännande om jag hade en blogg på engelska som speglade min vardag och mina tankar i CISV. Eller?

Igår var det fest i inredningskatalogen, nära och kära tittade förbi. Igår blev också köket färdigt – kakel och fläkt åkte upp, satan så skönt. Idag är det fest i inredningskatalogen, skumpan ligger på kylning, nära och kära trillar förbi framåt 19.

Ironin, utskällningen och försvaret.

2006-12-26T14:23:00.000+01:00

"Va gö du nu fö tiden då?", "Mä dän dä FN gräjen ellä?", "Ståckholm, fy fan, fint ellä?" Och hemvändarhelgen med sin final på juldagen 2006 är avbockad. Vissa är trevliga att träffa, andra blir det mest stelt och platt med, andra drar upp gamla minnen. Men satan, det sitter faktiskt personer runt om i landet som läser min blogg. This one goes out to my fans.

Nu gjorde jag det igen - ironin över mig själv. Tydligen svårare än jag trodde på en blogg. Någonstans mellan öl 8 och 9 igår blev jag utskälld på grund av att jag skryter om alla mina apple datorer och om hur fin min lägenhet är.

Jag gillar ironi. Jag tycker t.ex. att meningen "The paranoids are after us." är något av det roligaste jag har hört. Jag kommer inte ändra vad jag skriver om, eller hur jag gör det, på min blogg. Jag behöver inte hävda mig själv och just därför känns det helt ok att balansera mellan skryt och självironi här. Ironin här inne, den jag gillar som balanserar mellan sanning och lögn, är för att jag gillar det - inte för att ni ska skratta, fundera, lära eller provoceras. Pang.

Vi har en massa appleprodukter, designmöbler och 100 Mbit internet - trevligt som fan. Jag tror verkligen inte att jag eller vi har detta för att bevisa oss. Jag tycker inte heller att vår lägenhet ska ses som en mätstock för om vi är kalla eller inte. Jag tror iofs att jag är ganska kall, men att det inte kommer ur, eller styr, vår lägenhet.

Denna blogg har ingen linje. Den innehåller bara det som jag just nu tänker på. Jag har iofs funderat på om jag borde göra den läsvärd, funderat på om det finns tankar i min skalle som förtjänar att packeteras på ett sätt att de skulle vara intressanta för. Och så är det nog, men det är inte denna blogg, och jag pallar inte just nu.

Disclaimer: Denna text ska inte ses som ett hån mot mina vänner.

Utan undantag.

2006-12-19T11:23:00.000+01:00

Jag funderar på de mänskliga rättigheterna, och jag gör det ganska ofta. Jag är vad jag kallar en slipsaktivist.

Det är fan ingen mänsklig rättighet att få ligga sked och fan ingen rättighet att få chips på jobbet på fredagar. Våra rättigheter är fan inte till salu för politikernas fläskiga löften och popösa tal, inte heller är våra rättigheter till salu i kapitalismens fritös. Ju mer jag tänker på det, och det gör jag ganska ofta, så är våra rättigheter å ena sidan inte till salu eller, å andra sidan, något som bör leda tankarna till hedersmord, gömda flyktingar, Darfur eller Aung San Suu Kyi.

De mänskliga rättigheterna är något långt mer än de grundläggande fyra friheterna "frihet att tala och uttrycka sig över hela världen, frihet att tillbedja Gud på sitt eget sätt över hela världen, frihet från armod (want), och frihet från rädsla". De mänskliga rättigheterna är, för mig, fyra saker. 1) En stor del av den internationella folkrätten, 2) en agenda för global och nationell politik samt 3) en uppförandestandard (för alla, inkl. näringslivet). Men framförallt 4) är de mänskliga rättigheterna en internationell rörelse för förändring som drivs på av det civila samhället och dess globala gräsrotsrörelser. Jag älskar och fascineras av de mänskiliga rättigheterna. För mig är de den bästa cocktailen i baren med sin 1/3 politik, 1/3 etik och 1/3 juridik.

Våra mänskliga rättigheter har vuxit fram som en hävstång och ett ramverk för individens rätt i kampen mot makten – nationalstaten. De tar sin utgångspunkt i jämlikheten mellan individer, sätter fokus på den enskildes rätt och utkräver ansvar från dem som har till uppgift att skydda folket – nationalstaten. Men lika viktigt, och vad som ofta förbises, är att de mänskliga rättigheterna lägger större vikt vid processen som leder framåt än själva målet.

Och det är just därför som tankarna inte bör gå till "hedersmord, gömda flyktingar, Darfur eller Aung San Suu Kyi" när någon nämner de mänskliga rättigheterna. Det handlar lika mycker om Sverige. Det handlar t.ex. om att Samefrågorna fortfarande ligger under Jordbruksdepartementet, att alla inte har samma rätt att gifta sig i Sverige, att alla inte har samma rätt att prövas för adoption eller att alla inte har rätt att ge blod. "Mänskliga rättigheter är universella, de gäller alla, alltid, överallt – utan undantag". Utan undantag. Jävla puckon.

Guld och ljusblå skogar.

2006-12-16T12:02:00.000+01:00

Nyhet i inredningskatalogen.

Den bistra verkligheten.

2006-12-08T14:50:00.000+01:00

Drack vin med en god vän häromdagen och mellan klunkarna föddes följande out-of-the-(bag-in)-box tankelinje. Sveriges medborgare och företrädare (de traditionella politiska partierna) drar sig inte för att klaga på FN:s Säkerhetsråds maktkoncentration och odemokratiska grund. I Säkerhetsrådet sitter fem permanenta medlemmar som alla endast svarar gentemot sina medborgare men driver politik som tydligt påverkar alla världens medborgare. Representativ demokrati med andra ord, och problemet ligger ju inte i det utan i att de fem sitter permanent. De vill ju såklart inte släppa på sin makt, och det är endast de som kan släppa på sin makt – moment 22.

Låt oss då göra en jämförelse mellan Säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar och Sveriges traditionella riksdagspartier. Representerar sina medlemmar/medborgare men driver politik som påverkar alla medborgare – japp. Men, Sveriges traditionella politiska partier sitter ju inte permanent, sant – och däri ligger ju en skillnad (bl.a. det lilla gröna parti som oftast får min röst är ju ständigt medvetna av att de inte sitter permanent).

Eller i alla fall så tycks det och så går diskussionen. Och så är det ju lätt att förstå verkligheten om man endast granskar partier mot partier. Men, partier är ju endast en organisationsform av de alla som finns – t.ex. idrott, akademi, kyrka, intresse, rättigheter, osv. Varför är det så att endast traditionella partier sitter i vårt nationella parlament. Varför är endast den organisationsformen lämplig för politiken? Varför försöker de traditionella partierna inkludera alla istället för att fragmentera utbudet?

Jag skulle vilja verka för tvärt om, men jag behöver inte göra det. Utvecklingen in i framtiden kommer nog att ta hand om det åt mig - de politiska partierna kommer tyna bort pga deras inre maktkamp och ständiga självförsvar mot samhället. Samhället måste finna nya former av representation som inte bygger på en organisationsform från tiden då demokratin behövde regleras för att skyddas. Samtidigt måste samhället inse att den röd-blå skalan utifrån vilken vi mäter, skapar och förstår politiken inte längre är relevant utan bygger på en samhällssyn och ett klassamhälle som inte längre är verklighet.

Den svenska demokratiska samhället är moget för (trumvirvel…) demokratin 2000. I demokratin 2000 organiserar medborgarna inte sina intressen utifrån trista möten i en källarlokal, inte igenom jätteorganisationers totala maktkamp och fullkomlighet och inte utifrån cementerade block som inte bygger på hur samhället ser ut idag. I demokratin 2000 hymlar vi inte med att think-tanks styr utan inkluderar deras åsikter som värdefulla tillskott.

Problemet är att det endast är problemet som kan skapa denna förändring – moment 22. Där avslutar jag min jämförelse mellan Sveriges traditionella politiska partier och FN:s Säkerhetsråd.

Familjen Äpple en vardag.

2006-11-24T16:00:00.000+01:00

Idag har vi haft fest i inredningskatalogen. Familjen Äpple har fått ett tillskott. Förut bestod ju familjen av Gammelfarfar, de 3 ungdomarna samt ett par små iPods. Nu har även farbror Hi-Fi flyttat in och drog igång festen med ett jävla ljud och tung basgång. Vit, snygg och bra som fan som alla andra i familjen. Den adopterade bastarden från HP, som tar hand om printningen, bor fortfarande i garderoben.

Vardagen.

2006-11-22T10:46:00.000+01:00

Såhär ser det ut på vårt frukostbord. Vi gillar Mac, därför har vi 4 st.

Konspirationen, Repet och verkligheten.

2006-11-20T10:29:00.000+01:00

100 personer med väldigt lite gemensamt, ett rum, 12 timmar, för mycket politik för tiden avsatt, för de flesta komplicerade frågor, flera ombud med självhävdelsebehov, språkförvirring, nästan inget ombud som har förankrat sin åsikt inom sin organisation, och den demokratiska nyckfullheten har alla sina ingredienser. Repet 06 är avbockat. Konspirationsteorierna visade sig vara både sanna och falska. Folks till synes jävligt konstiga beteende har analyserats, tolkats och i flera fall fastslagits (iaf av mig). Och/men, resultatet blev som väntat.

"Förändringar som omger oss kan ses och upplevas på olika sätt. De kan kännas som fiender om de äger rum utanför vår kontroll och även som hot när man inte förstår dem. En person kan emellertid se förändringar som vänner om han eller hon har en känsla av att kunna styra dem. De kan även ses som möjligheter om personen menar sig ha ett sätt att utnyttja dem till sin fördel."

Verkligheten och förändringen.

2006-11-13T12:29:00.000+01:00

Idag har jag två tankar som jag vill släppa in er i.

1) Overkligenheten (läs nedan) är inte längre mitt bekymmer. Men (den antagligen döda) tanten har fortfarande inte hört av sig. Jag har äntligen flyttat. Resultatet blev att jag sket i att betala de sista 5 månadernas hyra på förra stället, att jag nu har ett fett banklån, baksmälla, är grymt intresserad av att riksbanken inte ska höja räntan, har 100 Mbit internet och att jag nu bor i en inredningkatalog. Alla är alltid välkomna.

2) Varför är alla så rädda för förändring? Det slår mig ofta, att här är jag annorlunda. Jag gillar förändring, ser det som en avgörande komponent i utveckling. Men oftast är det som sagt tvärt om, extra tydligt blir det inom CISV... och jag blir trött.

Overkligheten, på helt nya nivåer...

2006-05-10T15:36:00.000+02:00

vem f*n är hon på min vänstra sida?!
http://cisvbe.7host.com/ETG2006/pages/DSC_3176.htm

ps. Inget nytt på lägenhetsfronten.

Overkligeheten, en följetång...

2006-04-26T12:38:00.000+02:00

Fortfarande inget hört från (den antagligen döda) tanten. Så, i morse var jag inne hos fastighetsägaren igen och kollade om dom hade hört något från henne. Men kopplingen till andra sidan verkar fortsatt ligga nere. Dom sa dock att så länge hon inte hör av sig kan jag fortsätta bo där. Vilket såklart var ett skönt besked samtidigt som det bara gör allt än mer absurt. Statusen är alltså att jag bor i en grymt skön lägenhet svart i andra hand, lägenheten är varslad för uppsägning, fastighetsvärden vet om att jag bor där olagligt, fastighetsvärden kan inte vräka (den antagligen döda) tanten utan att få tag på henne, jag betalar (den antagligen döda) tankens hyresräkningar, och jag gör detta tills vidare, tills den (den antagligen döda) tanten kontaktar mig eller fastighetsvärden.

Overkligheten, fortsättning...

2006-04-18T10:24:00.000+02:00

Så i torsdags låg där ett brev från fastighetsägaren till Lena på dörrmattan som jag öppnade. Brevet löd:

"Det har kommit till vår kännedom att Ni upplåter lägenheten i andra hand utan vårt medgivande. Er hyresrätt är därför förverkad och hyresavtalet kommer att sägas upp till omedelbart upphörande av denna anledning om Ni inte genast vidtar rättelse genom att avveckla den otillåtna upplåtelsen. Vi får anmana Er att utan dröjsmål vidta rättelse."

Jag har fortfarande inte fått kontakt med Lena. Imorse gick jag till fastighetsägaren och la korten på bordet. Det sjuka i overkligheten blir nu då att om Lena inte vräker mig inom 3 veckor så blir hon vräkt och då finns det en chans att jag kan få ett "rivningskontrakt" tills vidare. I've decided to go underground.

Overkligheten

2006-04-12T14:19:00.000+02:00

Mitt boende i Stockholm är overkligheten. Jag hyr 40m2 vid Skanstull svart i andra hand av en tant som jag tror är död.

Hon är typ 60 år och var dålig när jag pratade med henne sist för ca. 14 dagar sedan, sedan dess har jag ringt henne hemma och på mobilen morgon, middag, kväll varje dag utan att få svar. Det sjuka blir när jag funderar på hur länge det här kan fortsätta, d.v.s. ifall jag fortsätter betala in hyran kommer fastighetsbolaget då få reda på att hon inte finns längre? Spännande.

Igår ringde jag till alla sjukhus i Stockholm men hon var inte inlagd eller död enligt dem.

Gnistan och verkligheten.

2006-02-06T12:27:00.000+01:00

Jag hävdar att jag under hösten tappade gnistan (lusten, glädjen, kreativiteten och spontaniteten), samma gnista som jag vidare hävdar utgör det som jag vill kalla Adam. Eller att den snubben, som under hösten 2005 låg hemma och kollade på tv eller drack för många öl på Möllan, inte bör förvirras med den person som jag vill kalla Adam. Idag menar jag att jag har hittat gnistan. Någonstans på vägen mellan Malmö och Stockholm och mellan minnen och visioner låg den.

Samma sak är det egentligen med organisationer. Alla organisationer började med en vision om att tjäna samhället, varesig det är genom fredsutbildande aktiviteter eller genom att sparka en boll. Många organisationer har tappat gnistan och lever kvar i minnen från förr medan de ständigt putsar kuggarna i sitt delikata maskineri snarare än diskutera sin relevans och sitt kall i ett ständigt förändrat samhälle. Följden är naturlig och leder till att medlemmarnas upplevda relevans i vad organisationen företar sig urvattnas långsamt.

Några av mina vänner kallar det som vill uppnås (relevansen, lusten, glädjen, kreativiteten och spontaniteten) för en rörelse. Och jag tror det är rätt. Vad ska då en organisation göra för att vara, eller bli, en rörelse?

1) organiseringen måste bygga på ett aktivistperspektiv, dvs idéerna måste komma från gräsrötterna,
2) beslutsprocessen över de gemensamma resurserna och prioriteringarna måste vara fri från förra årets bojor,
3) de resurser som organisationen har måste vara lättfotade, samt
4) kommunikationen måste gå vågrätt snarare än lodrätt.

Hur en person skall finna sin gnista vågar jag mig inte på att lista.

Förändring.

2006-01-30T17:03:00.000+01:00

Det finns många med mig som försöker förändra CISV till något annat, något bättre enligt oss. Vi är liksom ivrarna som påskydar den naturliga utvecklingen och är frustrerade över att det inte går tillräckligt snabbt och att reasurserna inte räcker till.

Frågan jag ställer mig själv är då, varför? Varför ska vi förändra en organisation som har funnits, fungerat och levererat i 56 år. Ibland blir jag till och med rädd för att jag inte är bra för CISV, att jag inte tillräckligt ser på allt det grymt sköna som görs i föreningen idag utan bara, och ständigt, ser på hur vi skulle kunna göra det annorlunda, än bättre. Samtidigt blir jag rädd för att jag inte riktigt vet vad vi ska förändras till. Eller, jo det vet jag, jag vet vad jag vill idag, men inte vad jag vill imorgon. I en stor organisation är kontinuiteten viktig - vi kan egentligen inte ha det svajiga visionstänkandet som mitt ledarskap står för.

Men, frågan som jag hela tiden kommer tillbaka till är egentligen ganska enkel: ska CISV förändras till att bli något annat?, och isåfall varför?

- Nej! CISV är CISV, vår del av lapptäcket, det vi skulle kunna förändra oss till finns redan inom floran av organisationer och således är det bättre att medlemmarna som vill förändra blir med i dessa föreningar också, eller istället.

- Njae... förändring är bra, det är en del av utvecklingen men det måste få ta sin tid. Vi ska hålla kvar det unika med CISV som vi har byggt upp under 56 år medans vi samtidigt ska anpassa oss till samhället som det ser ut idag.

- Ja! CISV har inget syfte förutom att tjäna visionen om ett bättre samhälle. Samhället förändras och så måste vi förändras med det och dess utmaningar och möjligheter. Förändringen i sig är vårt ansvar gentemot CISVs historia men än mer CISVs framtid och fortsatta relevans.

Idag säger jag: Ja för fan! Och, byt namn när vi ändå är på gång!